Herr talman! Privatisering är inte den enda vägen
när det gäller att förnya offentlig verksamhet. Men
erfarenheten säger att alternativa driftformer ofta är
utomordentligt bra verktyg för att man skall få till
stånd förändring och förnyelse.
Att resurser skulle rinna ut ur landstingen för att
människor har fått tillfälle att själva välja vårdgivare
är naturligtvis en myt. Resurser rinner ut i landstingen
i den meningen att landstingen är skyldiga att överfö-
ra landstingsskatt till dem som verkligen producerar
vården. Men att systemet totalt sett skulle innebära
något resursslöseri är en myt. Sanningen är den mot-
satta. Alternativen har lett till en högre effektivitet.
Alternativen har faktiskt också varit bra för de verk-
samheter som finns kvar i den offentliga sektorn. Man
har fått exempel på hur verksamheten kan förnyas.
Ingvar Carlsson sade i en tidigare replik att det
verkade som om vi från borgerligt håll aldrig hade
varit i närheten av Rosenbad. Den anklagelsen kan i
varje fall inte gälla mig, eftersom en stor del av mina
inlägg gick ut på att vi mycket gärna hade velat vara
kvar i Rosenbad. Vi har varit beredda att ta ansvar för
den politik som Sverige verkligen behöver.
Det oroar oss att det är så uppenbart att Sveriges
grundläggande problem förblir olösta trots att vi nu
befinner oss i en högkonjunktur, i en stark ekonomisk
uppgång. 14 % står fortfarande utanför arbetsmarkna-
den. Detta kräver en helt annan inriktning av politiken
än den som skapas i skärningspunkten mellan Social-
demokraterna, LO och Vänsterpartiet.