Herr talman! Det svenska näringslivet befinner sig
nu i ett expansivt skede. Det beror dels på en pågåen-
de konjunkturuppgång, framför allt i exportsektorn,
dels på den tidigare borgerliga regeringens åtgärder
för att stärka den svenska konkurrenskraften. Sådana
åtgärder har bl.a. vidtagits inom skatte- och avgifts-
området, exempelvis sänkta arbetsgivaravgifter.
Efter höstens regeringsskifte har den socialdemo-
kratiska regeringen genom sin återställararsenal med
Vänsterpartiets hjälp genomdrivit väsentliga försäm-
ringar framför allt för de små företagen. Det gäller
t.ex. höjda arbetsgivaravgifter och slopad kvittnings-
rätt. Dessa försämringar för småföretagen och övriga
företag kommer att försena och dämpa den pågående
konjunkturuppgången, och det finns risk för att den
inom vissa sektorer helt kommer av sig. När upp-
gången så småningom förbyts i en konjunkturnedgång
kommer skadeverkningarna av den försämrade kon-
kurrenskraften att bli än mer kännbara.
Självklart kommer effekten för sysselsättningen av
regeringens försämringar att bli negativ. Arbetslöshe-
ten kommer att förbli högre än den annars skulle ha
varit under pågående högkonjunktur. Det ter sig när-
mast patetiskt att regeringens stora och praktiskt taget
enda arbetsmarknadspolitiska åtgärd är bredsådd av
sänkta arbetsgivaravgifter för företag som anställer
arbetslösa, sedan man dessförinnan genom en generell
höjning av arbetsgivaravgifterna försämrat möjlighe-
terna för alla att nyanställa. Vari ligger logiken i detta
beteendemönster, Lars Hedfors, och för övrigt numera
också Roy Ottosson?
Från Centerpartiets sida är vi angelägna att inte
skapa alltför stor ryckighet i de skattemässiga förut-
sättningarna i det korta tidsperspektivet. Vi är därför
försiktiga med "reåterställare", dvs. återställare av
regeringens återställare på skatteområdet. Men med
hänsyn till företagsbeskattningens betydelse för sys-
selsättning och välfärd har vi ansett det nödvändigt att
återställa bl.a. kvittningsrätten och reglerna för åter-
föring av skatteutjämningsreserv, den s.k. SURV:en.
Vi föreslår vidare en sänkning av arbetsgivaravgif-
terna med 7 miljarder kronor, som riktas huvudsakli-
gen mot småföretagen genom att sänkningen föreslås
gälla vad vi kan kalla en bottenplatta, bestående av en
lönesumma motsvarande en genomsnittslön för tio
anställda per koncern eller företag. Härigenom kom-
mer sänkningen i och för sig alla till del, men den får
den absoluta tyngdpunkten i småföretagssektorn. Det
är viktigt från regionalpolitisk synpunkt, framför allt
därför att det är där som småföretagen är ryggraden i
näringslivet.
Herr talman! Centerns enträgna pionjärarbete för
en skattesväxling, dvs. ökade avgifter på miljöstöran-
de verksamheter och sänkta skatter på arbete, börjar
nu ge resultat. Även partier som tidigare tagit avstånd
från - ja, ibland t.o.m. förhånat - våra idéer och för-
slag pläderar nu för mer skatteväxling. Ändå går det
trögt med genomförandet. En orsak är självfallet att
ett snabbt genomförande kan rubba konkurrensläget i
förhållande till andra nationer. Det är därför viktigt att
vi kan medverka till en något så när parallell utveck-
ling i våra konkurrentländer, främst inom EU.
Vi anser det därför vara bekymmersamt att Euro-
peiska unionen i varje fall inte nu synes kunna ta sig
samman och komma fram till en gemensam uppfatt-
ning i frågan om skatteväxling. Det får emellertid inte
hindra oss från att ensidigt ta steg i denna riktning. Vi
föreslår därför införande av koldioxidavgifter och
uranskatt till ett sammanlagt belopp av 5 miljarder
kronor för att tillsammans med av regeringen avisera-
de 2 miljarder till förbättringar i företagsbeskattning-
en ge möjlighet till den tidigare redovisade sänkning-
en av arbetsgivaravgiften.
Vi kommer också, framför allt genom vår EU-
parlamentariker Karl-Erik Olsson, att kraftfullt verka
för att EU-länderna bryter sin förlamning i skatteväx-
lingsfrågan och börjar ta steg i rätt riktning. I en första
omgång får ansträngningarna inriktas på att förmå så
många länder som möjligt att i likhet med oss ta yt-
terligare sådana steg för att i nästa fas kunna nå full
enighet.
En del EU-länders obeslutsamhet och motstånd
mot skatteväxling får absolut inte tas till intäkt för
passivitet från vår sida. Vi måste våga ta egna steg i
önskad riktning och dessutom förmå likasinnade län-
der att också våga ta sådana steg. Kan vi i det arbetet
räkna med stöd från de partier som numera säger sig
eftersträva en sådan utveckling och vars representan-
ter har taletid i kammarens talarstol?