Herr talman! Jag kan inte låta bli att anknyta litet
grand till vad både Olof Johansson och Lars Leijon-
borg var inne på. Jag tycker att det är en generande
debatt när vi försöker framställa Sveriges svåra eko-
nomiska situation som om den började i oktober 1991
och att Socialdemokraterna kan nästan svära sig fria
från situationen i dag. Alla som vill vara ärliga vet
detta. Det är bara att fråga vilken ekonom som helst.
Sverige har inte skött sin ekonomi under de senaste
20-25 åren.
Vi kan nämna årtalet 1950. Från 1950 och framåt
har vi inte fått något nettotillskott på industrijobb.
Om vi hade följt genomsnittet i OECD:s ekono-
miska utveckling från 1970 - det är 25 år tillbaka i
tiden - hade Sveriges hushåll i genomsnitt haft
140 000 mer om året att disponera över och att leva
utifrån.
Det är litet tråkigt att Ingvar Carlsson inte har nå-
gon debattid kvar så han kan gå upp i talarstolen och
förklara vad han menar med påståendet att vi utlovar
nya statsutgifter. Jag kan ha respekt för att Ingvar
Carlsson inte hinner läsa alla partiers ekonomisk-
politiska motioner när han arbetar i FN och far runt i
världen. Men han kan inte få stå här och säga något
som inte är sant och riktigt.
Ingvar Carlsson sade vidare att kds skyller sin till-
bakagång i valet på socialdemokraterna. Och jag
tycker att det hade varit oförskämt att inte tillstå att
socialdemokraterna, när de med sina enorma resurser
drar i gång sin väldiga apparat, hade lyckats i något
avseende. Avseendet var ju att pressa kds tillbaka, att
stampa oss ur riksdagen. I det avseendet lyckades ni
till en del med hjälp av era resurser; det måste jag
vara ärlig och säga.
Men det förvånar mig oerhört att Ingvar Carlsson
inte kunde ta avstånd från en del av de snaskerier som
förekom från socialdemokratiskt håll i valrörelsen
utan i stället bad mig att ta avstånd från vad Expres-
sen sysslar med - precis som om jag hade med den
tidningen att göra.
Både Ingvar Carlsson och Mona Sahlin måste
förstå att man blir litet förvånad när det rapporteras
att applåderna på Socialdemokraternas valvaka var
mer intensiva när kds låg under 4 % än när Socialde-
mokraterna återvann regeringsmakten.
Ingvar Carlsson sade vidare: Det var inte vi, utan
ni, som inledde neddragningen i flerbarnstilläggen.
Och det är ju rätt! Det har jag aldrig nekat till. Det var
nog så smärtsamt. Men ni socialdemokrater fortsätter
ju med det. Ni kombinerar dessutom det med att sän-
ka barnbidragen också för de ekonomiskt sämst ställ-
da barnfamiljerna. Ni har tagit bort vårdnadsbidraget
och sänker föräldraförsäkringen. Det är detta sam-
mantaget som gör att man blir så förvånad över det
som kallas fördelningspolitik.
Ingvar Carlsson blir irriterad och aggressiv när vi
påminner honom om vad han själv sade under tre år i
oppositionsställning. Men det får han finna sig i att vi
erinrar honom om. Knappast någon har här i dag
kritiserat Ingvar Carlsson för besparingar, utan vi
erinrar honom om att han under sin oppositionstid inte
ville veta av besparingar. Han röstade nej till ca 60
miljarder kronor i besparingar. Trots att Socialdemo-
kraterna är ett så stort och mäktigt parti och vill ha
monopol på det mesta, måste vi ju ha rätt att bli för-
vånade över att ni gjort helt om, dvs. vridit er från
180 .
Det är inte besparingarna som vi är förvånade över
utan över den skepnad som ni har för fördelningspoli-
tiken när det gäller barnbidragen, flerbarnstilläggen,
vårdnadsbidraget - som togs bort - och det sätt som
ni behandlat pensionärerna. Ingvar Carlsson säger att
rättvisa är en hörnsten. Men observera att därefter
säger Carl Bildt: Välkomna till sparbastionen.