Herr talman! Min tid ger mig möjlighet att bemöta
två av Olof Johanssons punkter.
Tyvärr, Olof Johansson, var det nyliberaler i den
regering ni satt i. Den använde nyliberalernas grund-
läggande strategi: Sänk skatterna för de bäst ställda i
samhället och låt marknaden ta hand om resten så
löser det sig och går bra. Det gick inte i USA, inte i
Storbritannien och inte i Sverige heller. Olof Johans-
son kommer inte ut ur det ansvaret. Det kostade Sve-
rige oerhörda summor. Det ledde till ett annorlunda
Sverige, inte minst i kommuner och landsting där man
drev olika privatiseringsåtgärder som förstärkte ytter-
ligare de nyliberala inslagen.
Det är riktigt att vi hade en finanskris, Olof Jo-
hansson. Det var ganska svårt till en början, som Olof
Johansson säkert kommer ihåg, att övertyga delar av
regeringen om detta när vi hade krisförhandlingarna.
Vi sade att vi måste göra någonting snabbt för att
förhindra att vårt bankväsende går över styr.
Till slut fick vi gehör för detta. Vi hade något av
en samlingsregering på den punkten, för den var av så
stort och betydande intresse. Men det innebär inte att
ni kan svära er fria er från att den svenska statsskul-
den under tre borgerliga år i stort sett fördubblades.
Ni tappade kontrollen över detta. Jag tycker därför att
det är hyckleri att ni, när vi nu skall gå in och ta över
detta, ta ansvar och rätta till förhållandet, försöker
angripa oss för de utgiftsnedskärningar som är en del i
det saneringsprogrammet. Det är där moralen inte
håller, Olof Johansson.