Herr talman! Jag blåser inte upp utan argumenterar
starkt på en speciell punkt, nämligen mot den
uppfattning ni har hamnat på och som tycks bero på
en slapphet i tankesättet.
Ni har inga andra lösningar än vad vi andra har. Era
lösningar har inte visat sig vara tillräckliga. Det
måste till säråtgärder. I ert resonemang finns en
tendens att säga att det är farligt med säråtgärder.
Det finns säråtgärder när det gäller
rekryteringsstödet. Det finns också säråtgärder när
det gäller den specifika praktiken i förordning
1993:723 som har varit framgångsrik. Den
föreslagna åtgärden påminner om den.
Jag är litet upprörd. Här föreslår vi en rejäl
satsning, som kostar knappt en halv miljard kronor,
för att förbättra invandrarnas möjligheter att få
jobb. Ni har inget alternativ till detta annat än det
gemensamma som har visat sig vara otillräckligt.
Min upprördhet beror på sakernas tillstånd. Den
verkliga segregeringen, den verkliga
främlingsfientligheten och de verkliga klyftorna
uppstår om invandrarnas nuvarande situation på
arbetsmarknaden får bestå. Detta är ett litet men
dock försök att råda bot på en del av problemen.