Herr talman! ''Bara vi ger dem chansen'', sade
Sonja Rembo, och det är detta jag tycker att vi inte
gör nu.
Jag vill anknyta till det allra sista. Både
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har
accepterat både praktik och ALU såsom
sistahandsåtgärder och alternativ till passivitet.
Men om man för en oambitiös politik i stort -- det
må vara näringspolitik eller utbildning och det må
vara inom kommunerna -- blir bördan på
arbetsmarknadspolitiken alltför tung. Om då
huvudvolymen består av denna typ av artificiella
åtgärder, får vi en mängd negativa effekter i
samhället, vilket vi har diskuterat tidigare.
Jag saknar satsningar på kompetensutveckling. Nu
nämndes Agenda 2000. Okej, där finns förslag. En
del tycker jag om, men en del tycker jag inte alls
om. Men de kommer för sent. Jag har efterlyst dem
år efter år. Det har tidigare förekommit utredning.
Jag tycker att det hittills har rått en total passivitet.
Sonja Rembo slipper ju att diskutera det verkliga
ärendet, dvs. propositionen och de konkreta
yrkandena. Hon för en allmän diskussion. Det är
en intressant diskussion, men vi får föra den i ett
annat sammanhang. Det handlar om systemet och
om maktlösheten hos nationella politiker, hos
fackföreningsrörelsen osv. Det handlar om
marknadens ändrade karaktär med
internationaliseringen. Det handlar om
näringslivets helt förändrade karaktär. Jag håller
med om att många av de problem som vi diskuterar
inte är problem för fredagen, måndagen och
tisdagen och för den enskilde
arbetsmarknadsministern. Det är
systemförändringar som har att göra med hur
tekniken och maktförhållandena förändras och hur
de finansiella flödena tillåts påverka med
omedelbar verkan osv.
Sonja Rembo förefaller vara mycket traditionell.
Det är traditionell högerpolitik att man skall låta
marknaden sköta sig själv och begränsa
skatteuttaget. Man får inte reglera för mycket eller
ta för många initiativ. Men jag skulle vilja ta många
initiativ just för förnyelsens skull.
Miljöomställningen skapar många nya jobb.
Genom ekonomiska incitament och genom
lagförslag och förbud kan man driva fram en
omställning. Vi har gjort det på
pappersmassefabriker och på stålverk. Det kan vi
göra och det skall vi göra över hela
näringslivsområdet. Där finns en oerhörd
tillväxtpotential och många jobb att hämta. Vi
behöver gå in för en mycket offensiv
utbildningspolitik. Här har talats om lönesättning.
Ja, man har i alla år krävt en lönesättning, som
svarar mot befattningstrappor och
kompetensutveckling. Men jag kan efter mina 20 år
i industrin tala om hur svårt det var att överge
traditionella tayloristiska ackordssystem, som
faktiskt klavar människorna i ett slags slaveri på
verkstadsgolvet.