Herr talman! Jag är övertygad om att Börje
Hörnlund inte tar mitt inledningsanförande som en
personlig vidräkning utan mera som en principiell
kritik mot regeringen Bildt som företeelse. Vi är väl
ganska klara över våra respektive förhållningssätt
till regeringen Bildt.
Marianne Andersson säger att hon hoppas att
Socialdemokraternas politik inte skall bli prövad
och hänvisar till att det är så besvärligt för
regeringen därför att 80-talet var så svårt.
Regeringen själv har anlitat två stycken ekonomer
för att analysera det strukturella
budgetunderskottet. Dessa ekonomer drar
slutsatsen att om tillväxten under 90-talet hade varit
likadan som under 80-talet, skulle
budgetunderskottet ha varit 40 miljarder kronor,
och inte som nu strax under 200 miljarder kronor.
Då var det tillväxt och nya jobb, nu är det negativ
ekonomi och massarbetslöshet.
Marianne Andersson funderade på hur det
kommer sig att man inom AMS är så pessimistisk i
sina prognoser. Men för att man skall förstå det
räcker det ju med att man läser ekonomernas
föutsägelser, att man tittar på hur konjunkturen har
använts och hur passiv den borgerliga regeringens
politik har varit och att man för detta samman med
regeringens egna skrivningar i finansplanen om att
arbetslösheten under 1994 och 1995 kommer att
fortsätta att vara ca 14 %. Med sådana
beskrivningar, Marianne Andersson, kan man inte
dra andra slutsatser än att den politik som den
borgerliga regeringen för under ett antal år
framöver på 90-talet kommer att innebära
massarbetslöshet.
Det är mot denna politik som vi ställer den
socialdemokratiska strategin för kompetens, för
utveckling och för tillväxt.