Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Inledningsvis skall jag ta upp en fråga

som bekymrar mig. Arbetsmarknadssituationen för

invandrare och flyktingar är mycket allvarlig. Den

utgör en tickande bomb i vårt land med oanade

risker, om den inte hjälpligt kan desarmeras.

Endast 40 % av de utomnordiska medborgarna är

sysselsatta. För de utomeuropeiska medborgarna

är förhållandena ännu värre. Det här kan skapa

oöverbryggbara klyftor i vårt samhälle, med följder

som vi hittills bara kunnat se skymten av på TV-

bilder från andra länder.

Den här situationen sammanhänger givetvis med

den mycket allvarliga arbetslöshet som råder. Men

jag tror att det finns all anledning att utgå från att

det problemet inte på långa vägar löses enbart

genom att det ljusnar på arbetsmarknaden. Här

krävs det många och genomtänkta insatser.

Det beslut som fattades av oss här i kammaren för

en vecka sedan och som gällde förbud mot etnisk

diskriminering i arbetslivet visar på en mycket

viktig aspekt på den här problematiken -- men alltså

långt ifrån den enda aspekten.

Vidare kan vi konstatera att alla övriga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder varit

otillräckliga.

Vi välkomnar därför det förslag som regeringen har

lagt att som försökverksamhet under nästa

budgetår införa en invandrarpraktik efter modell

av ungdomspraktiken. En praktik som skall ge

invandrare med ringa eller ingen svensk

arbetslivserfarenheter alls möjlighet att skaffa sig

arbetslivs- och yrkeslivserfarenhet inom sitt

område. Praktiken skall ge arbetsgivare möjlighet

att lära känna invandrare och deras förutsättningar.

En invandrarpraktik löser naturligtvis inte alla

problem, men alla som har erfarenhet av

svårigheterna för invandrare att över huvud taget få

in en fot i svenskt arbetsliv inser att varje möjlighet

måste prövas. När invandrargetton exploderar har

vi inte råd att säga oss att vi inte har prövat varje

möjlighet att förebygga en sådan utveckling.

Med all respekt för socialdemokraternas skepsis

inför ungdomspraktiken kan jag bara inte förstå att

man i den här frågan gör gemensam sak med Ny

demokrati. Sällskapet borde åtminstone vara en

väckarklocka.

Vad gjorde det så lätt för Ny demokrati att ansluta

sig till den socialdemokratiska linjen? Jag kan inte

se att socialdemokraterna har ett ansvar mot någon

grupp som skulle kunna motivera denna negativa

hållning. Tänk om! Det är inte för sent!

Herr talman! Arbetslösheten är den absolut

viktigaste uppgiften att ta oss ur. Jag är övertygad

om att de allra flesta av oss, oavsett politisk

hemvist, våndas över arbetslösheten och dess

följder först och främst för alla dem som går

arbetslösa och för deras närmaste. Arbetslösheten

har i dag en sådan omfattning att knappast någon

undgått att ha någon som drabbats eller på allvar

hotats av den i sin allra närmaste närhet. Det kan

inte lämna någon oberörd.

Arbetslösheten är en olycka för äldre, som inte vet

om de kan komma tillbaka till arbetsmarknaden,

även om konjunkturen vänder. Arbetslösheten är

en olycka för yngre, som fort tappar

självförtroendet också efter ganska kort tids

arbetslöshet, när de aldrig fått fotfäste på

arbetsmarknaden. Men arbetslösheten är också en

olycka för vårt land och för oss alla som bor och

verkar här. Vi blir alla fattigare av att så många

arbetsföra inte kan göra en insats och vara med och

bygga upp framtida välfärdsresurser.

Därför får arbetslöshet aldrig vara ett medel i den

ekonomiska politiken. Att bekämpa arbetslösheten

är vår viktigaste uppgift. För vår ekonomi är det

viktigt att komma till rätta med det stora

budgetunderskottet. Men en mycket stor del av

budgetunderskottet beror på den allvarliga

arbetslösheten.

Herr talman! I Gävleborgs län, som jag

representerar, går fortfarande nästan 28 000

människor utan arbete på den ordinarie

arbetsmarknaden. Det är och kan aldrig vara

acceptabelt. Det innebär att nästan 16 % står utan

arbete. Över 7,7 % är öppet arbetslösa. Av

ungdomarna står i mitt län 32 % utan arbete. I den

värst drabbade kommunen är det över 40 %.

Gävleborg ligger värst till näst Norrbotten, och så

har det varit ända sedan den ekonomiska krisen tog

fart.

Men också i Gävleborg ljusnar det nu. Vi har flera

gånger tidigare kunnat konstatera att

svängningarna i svensk ekonomi slår ut tidigare och

kraftigare i Gävleborg än på andra håll i landet. Det

beror på vår omfattande inriktning på skogen och

järnet och dess inriktning på export främst till

Västeuropa. Vi var först ute när arbetslösheten tog

fart redan 1990, och har under hela krisen haft den

högsta arbetslösheten näst Norrbotten. Men nu

vänder det.

I februari månad anmäldes mer än dubbelt så

många platser till länets arbetsförmedlingar jämfört

med samma månad för ett år sedan. Det är en trend

som håller i sig sedan oktober månad förra året att

antalet nya lediga platser är större än motsvarande

månad ett år tidigare. Det innebär i sin tur att fler

får arbete på den ordinarie arbetsmarknaden än för

ett år sedan. Varslen om friställningar blir allt färre

och avser inte längre arbetstillfällen inom

tillverkningsindustrin.

Herr talman! Det kommer att ta alldeles för lång tid

innan arbetslösheten vänt ned på allvar.

Arbetsgivarna, företagen, kan ännu en tid möta

den ekonomiska uppgången och ökad orderingång

utan att nyanställa på allvar, trots att det för

närvarande är så förmånligt att nyanställa. Men nu

visar siffrorna inom arbetsmarknaden, på samma

sätt som andra ekonomiska siffror gjorde redan

under 1993, att det vänder uppåt.

Sverige är äntligen på väg ur sin djupaste

ekonomiska kris det senaste halvseklet. Under

många år har Sverige tappat sin konkurrenskraft i

förhållande till andra jämförbara stater. Vår tillväxt

har halkat efter. Vi har haft en galopperande

kostnadskris.

Den ekonomiska krisen har inte uppstått under den

nuvarande regeringens ansvarsperiod. Den är ett

resultat av felaktig politik under många år på 70-

och 80-talet. Vi kan nog alla sägas vara delaktiga i

ansvaret för krisen och dess uppkomst. Det

avgörande nu är emellertid om vi lärt oss något av

krisen och dess konsekvenser för de många

människor som drabbats av den, om vi är mäktiga

att skapa rätt förutsättningar för den framtida

ekonomiska utvecklingen.

Regeringen har tagit det impopulära ansvaret att ta

oss ur krisen och bygga upp en långsiktigt starkare

ekonomisk utveckling för vårt land. Den har lagt

grunden för ekonomisk tillväxt, trygga jobb och en

säkrad välfärd. Men på samma sätt som den

ekonomiska krisen utvecklats under lång tid måste

vi vara långsiktigt tålmodiga i vårt arbete på att

trygga ekonomin. Positiva siffror för de

ekonomiska indikatorerna ger ingen möjlighet att

dra en suck av lättnad och lämna den ansvarsfulla

ekonomiska saneringspolitiken. Då är vi snabbt

nere igen. Då blir det alldeles säkert oerhört

mycket svårare att ta sig upp igen. Och det skulle

slå ännu mycket hårdare mot de svaga och utsatta i

vårt land.

Sveriges ekonomiska kris löser man bara med att

skapa nya och bättre förutsättningar för riktiga

jobb -- jobb i små, medelstora och större företag.

Det är kärnan i den här regeringens ekonomiska

politik sedan regeringsskiftet i oktober 1991.

Herr talman! I den politiska debatten har

socialdemokraterna givit en bild av en regering som

inte gör något, en regering som har kapitulerat

inför arbetslösheten. En opposition som inte

opponerar mot regeringen har naturligtvis inget

berättigande, särskilt med tanke på den

ekonomiska kris vi haft så länge och hur den slagit

mot de utsatta.

Det går givetvis att göra olika avvägningar mellan

de insatser som görs för att skapa jobb och

bekämpa arbetslösheten. Det går säkert också att

kräva än mer kraftfulla eller mer omfattande

insatser. Men redan det faktum att den här

regeringen satsar närmare 30 miljarder även

kommande budgetår i ren arbetsmarknadspolitik

visar naturligtvis på graden av retorik i

oppositionens argument. Så mycket har det aldrig

satsats på arbetsmarknadspolitik i vårt land. Och

skam vore det väl annars, när vi har denna stora

arbetslöshet.

Herr talman! För den som är arbetslös och inte ser

någon ljusning är naturligtvis läget hopplöst,

många gånger desperat. Trots den politiska

retoriken har många av oss i sin närmsta

bekantskapskrets människor i just denna

belägenhet. Det har i dag inget att göra med vilken

politisk eller ideologisk övertygelse vi har. För den

arbetslöse är det därför naturligt att kräva någon

åtgärd som omedelbart sätter stopp för

hopplösheten. Och det är just det som

rekordanslagen till arbetsmarknadspolitiken är

avsedda för.

Men arbetsmarknadspolitiken skapar inte de jobb

som skall bära upp svensk ekonomi framöver. Den

ska i möjligaste mån underlätta i den akuta krisen

och bidra till att göra människor bättre rustade att

ta de nya jobben, som förhoppningsvis kommer när

krisen vänder. De många åtgärderna inom

arbetsmarknadspolitiken har haft stor betydelse

såväl för den enskilde som för vårt land.

Det är naturligt att ställa stora krav på effektivitet i

arbetsmarknadsåtgärderna. Det rör sig om mycket

stora ekonomiska resurser som ställs till förfogande

och som skall användas på bästa sätt. Än viktigare

är att de många människor som är utsatta har rätt

att kräva att få bästa möjliga stöd inom ramen för

arbetsmarknadsmedlen.

En så omfattande arbetslöshet som den vi nu haft

anstränger givetvis arbetsmarknadsmyndigheterna

till det yttersta. Det är naturligt att det uppstår

flaskhalsar och andra hinder för bästa effektivitet.

Det är ändå naturligt och nödvändigt att ställa

tydliga krav på ytterligare effektivisering.

Administrativa och ekonomiska rutiner måste bli

ännu bättre. Låt mig ändå få säga att mina många

kontakter med arbetsförmedlingar gjort mig

övertygad om att personalen ute på fältet har gjort

och gör en mycket helhjärtad och engagerad insats.

Herr talman! Som framgår av utskottsbetänkandet

är vi, trots reservationer, i grunden överens om att

åtgärder som ungdomspraktik och

arbetslivsutveckling är sistahandsåtgärder. Den

inriktningen får inte gå förlorad, även om dessa

åtgärder kan tyckas lättare att ta till än de mer

traditionella. Riksdagen måste vara tydlig i det

fallet.

Det finns naturligtvis alltid också en risk för

undanträngning, särskilt när vi rör oss med så här

stora volymer. Det är viktigt att vara uppmärksam

på den risken. Ändå vill jag understryka att dessa

åtgärder har varit nödvändiga komplement och att

risken för undanträngning inte får överdrivas.

Dessa åtgärder har bidragit till att ge väldigt många

ungdomar en nödvändig kontakt med arbetslivet,

och de har bidragit till att motverka

långtidsarbetslöshetens nedbrytande följder.

Många kontakter på arbetsförmedlingarna

understryker med tyngd detta förhållande.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag anknyta till det

jag började med. Jag har väldigt svårt att förstå

skälen för socialdemokraternas invändningar mot

invandrarpraktiken. Är det så att

socialdemokraternas anmärkningsvärt låga profil i

dagens debatt är ett uttryck för den vånda man

känner över att ha hamnat i galen tunna?

Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till

reservationerna 9, 25 och 30 och i övrigt till

utskottets hemställan.