Herr talman! 80-talet var marknadens
misslyckande, säger Börje Hörnlund. Marknaden
fick fritt spelrum, och det misslyckades totalt. Ändå
är den borgerliga regeringens strategi att med hjälp
av marknaden pressa tillbaka arbetslösheten, i
varje fall får man det intrycket när man läser Börje
Hörnlunds och den övriga regeringens finansplan.
Där framgår det att arbetslösheten kan pressas
tillbaka först efter 1995--1996, om marknaden
bidrar till att skapa en tillväxt på 4 %.
Detta går precis stick i stäv med det som Börje
Hörnlund försöker ge sken av, nämligen att det var
den socialdemokratiska politiken som fullt ut var
ansvarig för det som skedde.
Börje Hörnlund säger att det stora sammanbrottet,
problemet, klargjordes den 4 oktober 1991. Då
hade ett antal åtgärder vidtagits. Inflationen hade
pressats tillbaka, ett stort omfattande avtal mellan
parterna var tecknat osv. Det stora sammanbrottet
kom när den borgerliga regeringen försökte
genomföra en högkonjunkturpolitik i en
lågkonjunktur.
Börje Hörnlund säger att jag är orolig över EU:s
beröm av den svenska arbetslinjen. Jag är inte
orolig över berömmet. Jag är orolig över att
regeringen avskaffar det som är arbetslinjen i
svensk arbetsmarknadspolitik.
Sedan återkommer Börje Hörnlund med sin
beskrivning av hur det ser ut, med förhoppningar
om hur det borde se ut osv. Beskrivningen är
identisk med den i den tidigare debatten.
Beskrivningen är också identisk med den som
Börje Hörnlund gav på Arosmässan. Jag vill erinra
om reaktionerna på Arosmässan, där många
företrädare för stora och små företag var
närvarande. Reaktionerna var inte särskilt
lyckosamma för regeringen.
Mitt lättsinne, Börje Hörnlund, består i att jag
tillsammans med övriga socialdemokrater lägger
fram ett omfattande förslag för att pressa tillbaka
den öppna arbetslösheten och långsiktigt stärka
Sverige med kompetens och förutsättningar för
utveckling och nya arbeten. Detta leder till ett
bättre budgetsaldo än vad regeringen har
åstadkommit inför kommande budget.