Herr talman! Jag har inte den senaste månadens
ALU-siffror i huvudet. Men i stort sett har ca 5 %
av ALU-jobben funnits i näringslivet, och resten
har funnits i organisationslivet och i det offentliga
livet.
Vi kan t.ex. ha ett kulturminnesobjekt som skall
rustas upp. Vårt arv skall vårdas. Det behövs, som
Laila Strid-Jansson sade, någon liten sidopryl. Det
är det som ugör kringkostnaderna.
Låt oss säga att en kommun skall bygga ett
elljusspår. Det finns inte någon möjlighet till det i
budgeten. Då brukar det normalt förhandlas fram
att kommunen står för sidogrejorna och ALU står
för jobbet. Men det finns situationer där man måste
hjälpa till litet grand för att få något gjort.
Jag har gång på gång sagt att inte allt på den
ordinarie arbetsmarknaden fungerar perfekt. Det
blir litet svårare med detta höga antal människor
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Visst går
det att hitta en och annan felbedömning här och
där. Det är Arbetsmarknadsstyrelsens chefs
verkliga uppgift att med hjälp av sin organisation
och sin AMS-delegation jobba på sådant sätt att det
uppstår så få misstag som möjligt.
Jag har sett att saker och ting som upplevs som
absolut inte bra rättas till steg för steg. Helst skall
ju felprocenten vara noll. Men det går inte att nå
den när det finns 5 000 individuella handläggare.
Men den siffran måste eftersträvas.