Herr talman! Jag skulle gärna föra den
diskussionen med Hans Andersson. Jag tror att vi
båda skulle ha ett stort utbyte av en sådan debatt,
även om vi i grunden har skilda värderingar i dessa
frågor. Men desto intressantare blir ju då debatten.
Vi har en ambitiös politik, Hans Andersson. För att
anknyta till vad jag sade nyss går den dock i en
annan riktning än vad Hans Andersson och Ingela
Thalén skulle kunna tänka sig. Vi i Sverige har
faktiskt aldrig under överskådlig tid provat på en
friare arbetsmarknad, dvs. provat på att ge
företagare ett större utrymme. Tvärtom har det
bedrivits -- skulle jag vilja säga, även om det kanske
är att uttrycka sig litet tillspetsat -- nästintill en
klappjakt när det gäller företagen och
företagandet. Det har varit fult att tjäna pengar på
företagande. Det har varit fult att vara
arbetsgivare. Det behövs alltså en ny politik som
lyfter fram företagarna, för det är genom
företagandet som vi kommer att få de nya jobben.
Ja, Hans Andersson, jag håller med om att det
behövs en mängd initiativ här. Om vi ser till vad den
här regeringen har gjort, finner vi att den under
sina två och ett halvt år har tagit en mängd initiativ
på företagarområdet, på skatteområdet och på
området skolutbildning och högre utbildning.
Agenda 2000 är ju en fortsättning på det arbete som
redan tidigare påbörjats och som måste fortsätta.
Här finns många och grava försummelser och
mycket att ta igen.
Jag tycker nog att regeringen skall ta till sig den här
typen av kritik med en viss tillfredsställelse, därför
att det hela ändå visar att man har haft väldigt stora
förväntningar på den här regeringen när det gäller
att åstadkomma saker. Regeringen har
åstadkommit oerhört mycket. Men på två och ett
halvt år har den inte lyckats vända på allt som är
vrångt och fel i Sverige -- det håller jag fullständigt
med om. För att åstadkomma det behövs det minst
ytterligare en regeringsperiod.
Jag får återkomma till resterande frågor i nästa
replik.