Herr talman! Marianne Andersson lyfter fram
Spanien som ett med Sverige jämförbart exempel.
Jag tycker att det är ett utomordentligt dåligt
jämförande exempel. Det finns en lång rad andra
europeiska länder, som Schweiz, Österrike,
Danmark och Norge, att göra sådana jämförelser
med, men det skulle i dag inte falla mig in att
jämföra med länder som har en sådan bakgrund och
historia som flera av de sydeuropeiska länderna
har. Jag tycker faktiskt att det är en orättfärdig
jämförelse.
Marianne Andersson säger att hon hoppas att man
inte skall få för sig att testa de socialdemokratiska
förslagen. Hon tycker att det är bra att de avvisas.
Vad ligger då i de socialdemokratiska förslagen? I
dem ingår en utveckling av
arbetsmarknadsutbildningen, förstärkningar av
beredskapsarbetena, utökning av rekryteringsstöd,
försök med ungdomsintroduktion, som faktisk är
en anställning i anslutning till ungdomspraktik, och
anställning med hjälp av rekryteringsstöd. Det
finns också en lång rad liknande förslag.
Jag förstår inte vad Marianne Andersson menar när
hon säger att man inte skall testa dessa förslag. De
finns ju. Vad vi föreslår är vidgade volymer för att
pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten.
Marianne Andersson säger vidare att varslen
minskar, jobben ökar och långtidsarbetslösheten
går ned kraftigt. Låt mig bara göra en liten försiktig
observation.
År 1990 hade vi 4,4 miljoner i arbetskraften. I
januari 1994 är vi nere i 3,7 miljoner sysselsatta. Jag
tycker att man med tanke på denna oerhört stora
minskning i antalet sysselsatta skall vara mycket
försiktig med att anföra varselsiffror från en vecka
till en annan och uppgifter om ökning av antalet
jobb från en vecka till annan.
Sedan ägnade sig Marianne Andersson ganska
mycket åt att undra över vad
Arbetsmarknadsverket grundar sina prognoser på
och funderar över om det månne kunde vara den
socialdemokratiska politiken. Det tror jag inte alls.
Hittills har Arbetsmarknadsverket som regeringens
och riksdagens myndighet grundat sig på
regeringens prognoser samt på
Konjunkturinstitutets och andra institutioners
analyser liksom naturligtvis på egna beräkningar.
Den största källan till information är naturligtvis
regeringens egna förslag. Jag tycker därför att man
skall vara litet försiktig från regeringspartierna när
det gäller just den här typen av kritik.