Herr talman! Jag kan garantera Hans Andersson
att i min nära släkt och bekantskapskrets är
arbetslöshetstalet bra mycket högre än
riksgenomsnittet. Jag vet exakt vad det är fråga om.
Det är därför som jag är så utomordentligt mån om
att vi måste föra en närings- och småföretagspolitik
som ger inkomster så att vi också kan klara en stark
hälso- och sjukvård, barnomsorg osv.
Då har vi frågan om lån. Räntan på innevarande års
budgetunderskott skall betalas nästa år med kanske
över 20 miljarder kronor. Vi vet hur tungt det är att
spara in 10 miljarder kronor. Vi har aldrig sparat
mer än 10 miljarder kronor. Den verkliga faran
ligger i att bit för bit blir förhållandena för
barnomsorg, skola och äldreomsorg sämre.
Vår enda chans är den stabila
näringslivsutvecklingen. Med Hans Anderssons
fackliga bakgrund borde han kunna konstatera att
det inte var så bra på 80-talet. 80--90 miljarder
kronor av svenskt kapital investerades utomlands.
Ingenting kom från andra länder. Skall vi få tillbaka
en fullgod ordinarie arbetsmarknad måste det
mesta investeras här, och utländskt kapital måste
vara berett att satsa på Sverige. Vi börjar komma i
det läget.
När det gäller kommunerna vill jag understryka att
de varje år under 80-talet hade jättestora
underskott. Nu har kommunerna börjat få
överskott rätt ordentligt, och man har börjat
avsätta till pensioner. Under 80-talet hade man
fonder till det. På grund av underskott åts dessa
medel upp. Så illa är det inte nu.