Herr talman! AMS är ett sektorsorgan. Om Hans
Andersson läser samtliga sektororgans önskningar
skulle han kunna summera ett oerhört
budgetunderskott. AMS har inget ansvar för den
totala statsbudgeten. Men det har däremot regering
och riksdag.
Vad gäller kommunal ekonomi ber jag helt enkelt
Hans Andersson, som ju har både gott minne och
god syn, att läsa 80-talets och 90-talets bokslut. Det
räcker långt. Men jag vet att det föreligger en del
bekymmer på sikt.
Sverige har öppen ekonomi. Det smäller bara till,
så har 100 miljarder kronor farit över gränsen. Man
hinner inte tänka till förrän de är borta, om
marknaden tror att någon tiondels ränta är på väg
åt något håll. Det är därför fel att öka det statliga
budgetunderskottet, när det finns hyggligt med
pengar i kommunerna, men inga alls hos staten --
utan många lån i stället. Det innebär press uppåt
vad gäller räntan. Så skall vi inte göra, Hans
Andersson.
Jag talar gärna om vårdnadsbidraget ett tag. Var
och en av oss betalar en ordentlig arbetsgivaravgift
till barnomsorgen. I kommunskatt betalar man 2--
3 kr per hundralapp. Men det finns också ett antal
människor som under en kortare period vill vara
hemma hos sitt barn. Det kan också vara så att de
bor så till att de över huvud taget inte når en
barnstuga. Är det rätt att år efter år kräva att dessa
människor betalar utan att en enda liten skärva fås
tillbaka? Jag uppfattar detta som en rättvisefråga.
Punkt, slut! Man kan visserligen diskutera
modeller, och man kan diskutera nivåer. Men det
är faktiskt en rättvisefråga.
Vad gäller arbetstiden är det fritt fram för olika
parter att diskutera kortare arbetstid. Men
diskussionen får naturligtvis inte leda till att vår
kostnadsnivå förstörs. Vi måste vårda den väldigt
länge för att kunna återgå till den fullgoda,
ordinarie arbetsmarknaden.