Fru talman! Det är när det gäller det sista som
Berndt Ekholm nämnde, takten och energin i att för-
ändra biståndet i enskilda fall, som vi från Folkparti-
ets sida under många år har varit kritiska. Vi tycker
att regeringen och Socialdemokraterna är alldeles för
långsamma när det gäller att ge signaler på det poli-
tiska området. Vi började t.ex. år 1996 från vårt håll
att tala om att biståndet till Zimbabwe måste skäras
ned. Det måste till en rejäl politisk kris förrän ni vak-
nar, så att säga. De här signalerna måste komma tidigt
för att kunna åstadkomma förändring.
Vi kritiserar att man nu ligger kvar med ett stort
bistånd till Vietnam, i Laos och i sådana länder. Det
är nu man ska ge de här signalerna till regimer som
inte ger några tecken på att ändra sina politiska sys-
tem utan låser fast sig i diktaturen i sina enpartistater.
Om vi inte är tydliga i dessa fall rullar biståndet på
ända tills det blir en krasch. Då kommer vi kanske in,
men då är det för sent. Vi måste göra det långt tidiga-
re. Signalerna finns, och jag hoppas att ni från rege-
ringens sida kan börja vara lite mer aktiva.