Herr talman! Jag ska börja som de flesta andra
med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag till
beslut i UU4 och yrka avslag på samtliga reservatio-
ner.
Betänkandet handlar om globaliseringen. Det har
efterlysts en definition av globalisering. Jag ser det
som att utskottet inte har tagit sig tid att rota fram en
sådan definition eftersom det finns ett varierande
utbud av definitioner. Vi har mer gått in för att notera
hur termen globalisering används i olika samhällsske-
enden.
IMF, Valutafonden, har satt upp en definition som
inte är helt oäven: Det växande ömsesidiga beroendet
mellan länder världen över genom den ökande voly-
men och mängden gränsöverskridande transaktioner
av varor, tjänster och flöden av kapital.
Då kommer det till protokollet att jag har reflekte-
rat lite över detta.
Den defintionen är ganska ekonomiskt inriktad.
Det kan också finnas andra definitioner, och därför
kan man kanske inte säga att den här skulle vara hel-
täckande.
Termen globalisering har vi, som sagt var, kunnat
konstatera används bl.a. när det gäller förändringar av
ekonomin och kapitalrörelser, i samband med han-
delns utveckling, informationssamhället, teknikut-
vecklingen, synen på demokrati och miljö samt na-
turligtvis inte minst miljöfrågorna.
I globaliseringens spår kan jag se att närsamhäl-
lets dominans, den lokala byn, har kompletterats med
ett världsperspektiv: den globala byn. Det är det lo-
kala beroendet kompletterat med det globala. Nu
finns båda. Cirklarna har successivt vidgats. Nu river
vi gränser för varor, tjänster, kapital och individer.
Isolering bryts. Förändringarna är världsomspännan-
de, och de är accelererande.
Ekonomin är kanske tydligast, med dessa snabba
transaktioner, som har påverkat det vi kallar globali-
sering väldigt mycket.
Det gäller informationstekniken, som ger oss helt
andra möjligheter. Det är handelns expansion, särskilt
genom frihandeln men också det som kallas e-handel.
Vi ser hur medierna har utvecklats och blivit world
wide, om jag får använda det engelska uttrycket.
Vi ser också hur territorierna har minskat i värde
genom migration. Vi nämner också i betänkandet att
det inte är lika lätt att tala om territorier.
Det finns också hot att möta, som terrorism, inter-
nationell brottslighet, korruption, skatteflykt, pen-
ningtvätt, miljöförstörelse, dåliga arbetsvillkor, en
skev fördelning som skapar ökade klyftor, flykting-
strömmar, kulturell utarmning, rotlöshet, främlingsfi-
entlighet och smittsamma sjukdomar. Jag säger inte
att detta skulle vara globaliseringens effekt, men det
är delvis det, och delvis andra saker. Det är i alla fall
tydliga strömningar i det globaliserade samhället.
Värderingar som präglar globaliseringen är
grundläggande, liksom insikten om att politiken be-
hövs för att tackla globaliseringen. Vi måste ta vara
på möjligheter och möta hot, försöka påverka dem.
Jag tycker att vi ska bejaka globaliseringen som en
möjlighet, men vi ska samtidigt inse att det finns
problem och svårigheter, och inte dölja dem. Det är
självklart att vi ska tänka globalt och handla lokalt,
som har varit ett uttryck.
Vi kan också säga att det är ett "glokalt" agerande
som vi behöver i dag. Men vi behöver bygga detta
"glokala" agerande på gemensamma värderingar. För
mig är de att vi måste satsa på rättvisa och solidaritet.
Vi måste kunna ställa upp för varandra, annars kom-
mer vi inte att lyckas i globaliseringens utveckling.
Det kräver en rättvis fördelning som omfattar alla, där
vi reducerar klyftorna mellan rika och fattiga. Det
kräver en insikt om behovet av säkerhet och trygghet,
att samhället präglas av detta. Det kräver att demo-
krati, mänskliga rättigheter och jämställdhet får
komma till uttryck. Det kräver inte minst något
mycket grundläggande, nämligen hållbar utveckling.
Som ett övergripande mål skulle vi kunna säga att vi
måste utrota fattigdomen.
Vad är det då för åtgärder som man kan se utifrån
dessa värderingar? Jag ska ge en liten översikt och
inte ägna mig åt en fördjupning. Den tid som vi har
fått oss tilldelade här i kammaren är numera så knapp
att det inte finns möjlighet till det.
Varje nation måste se till att ha en ansvarsfull re-
gering, som driver en utvecklingsinriktad politik, i
såväl i-länder som u-länder, som angriper orsakerna
till orättvisorna, som satsar och inser vad good go-
vernance är, som bekämpar korruption och skatte-
flykt, som har ett sunt makroekonomiskt ramverk och
som satsar på hållbar utveckling.
Det gäller naturligtvis fattigdomsbekämpning här
hemma i vårt land liksom utanför. Det finns tre mil-
jarder fattiga, och för att vi ska kunna angripa detta
krävs en ekonomisk tillväxt, globalt, särskilt i de
fattiga länderna, byggt och grundat på en insikt om
utbildningens betydelse, folkhälsan, den privata sek-
torns betydelse och återigen hållbar utveckling. Det
måste vi ta ett gemensamt ansvar för; dela det med
andra länder men också ta vårt eget ansvar.
Denna politik behöver byggas på de millenniemål
som har slagits fast. Jag hade tänkt läsa in dem till
protokollet, men eftersom tiden går så fort kommer
jag inte att göra det. Det är alltså FN:s miljömål 9, om
jag minns rätt.
De globala nyttigheterna är något som vi börjar
prata mer och mer om. De bygger på att vi förenar
utvecklingen för andra med det egenintresse vi själva
kan ha. Då är naturligtvis sådana saker som finansiell
stabilitet grundläggande, säkerhet och konflikthante-
ring, att vi kan hantera miljöfrågorna och allt vad de
inrymmer, liksom att hindra smittsamma sjukdomar.
Det tillhör global public goods, dvs. de globala nyt-
tigheterna.
För att vi ska lyckas med detta krävs en sam-
stämmig politik, där olika politikområden griper tag i
varandra. Det har vi pratat om länge, och vi måste nu
se till att genomföra det i land efter land men också i
de internationella organisationerna. De som var med
på mötet i Monterrey vill peka på att det var en fram-
gång i den riktningen när det gäller det internationella
agerandet.
Det finns olika politikområden som vi kan ge oss i
kast med som är viktiga i globaliseringens tid. Det är
naturligtvis inte minst handel och att vi är medvetna
om frihandelns betydelse och vikten av att riva han-
delshinder. Det är dock inte att riva regleringar -
ingen frihandel utan regleringar, som jag ser det.
Det behövs ett globalt regelverk. Det behövs ock-
så för att alla länder ska kunna delta i denna handel.
Vi kan i dag se att de fattigaste länderna inte är med
på denna marknad som vi talar om, och då måste vi
organisera globaliseringen på det sättet att de får
chansen att vara med, att vi stöttar deras egen utveck-
ling och deras egna institutioner.
Vi måste också vara medvetna om att för att de
ska kunna vara med på scenen behövs det övergångs-
regler, för industri och jordbruk. Naturligtvis måste
handeln organiseras med lika möjligheter, en rättvis
och solidarisk världshandel. Här har WTO en nyckel-
roll. Vi måste som i-länder gå före och riva våra han-
delshinder, släppa in u-ländernas produkter hos oss
om de ska ha möjlighet att få en positiv global ut-
veckling och ta vara på de här möjligheterna, så att
inte motkrafter säger att globalisering är något nega-
tivt.
Vi behöver inse jordbrukets och livsmedelssäker-
hetens betydelse för en hållbar utveckling. Vi måste
inse konsumentsäkerhetens vikt. Vi måste också inse
miljöfrågornas vikt, som jag redan har berört. Till
dem hör i hög grad livsstilsfrågor. Vi måste också,
om vi tycker att de är viktiga, satsa på en stark inter-
nationell miljöförvaltning. Vår linje har varit att vi i
första hand ska försöka stärka UNEP, FN:s miljöor-
gan. Vi måste samordna de olika miljökonventioner-
na på ett tydligare sätt.
Flyktingfrågorna har varit uppe, och de är väldigt
viktiga. I en globaliserad värld får vi mer migration,
och då har vi anledning att ta oss an flyktingproble-
men. Men vi har också anledning att ta oss an integ-
ration i de olika länderna. Ett globalt samhälle öppnar
givetvis för mångfald - det ligger i det globala sam-
hällets bas. Ska vi ha mångfald måste vi acceptera att
människor är olika och har olika behov. Då måste vi
också acceptera att vi värnar vår egen identitet och
deras identitet. Det gäller våra rötter, vår säkerhet, vår
religion och vår kultur. Annars känner sig människor
inte trygga och kan inte leva i den globaliserade värl-
den.
Vi behöver naturligtvis satsa på utbildning och in-
se IT:s betydelse, men också den klyfta som nu växer
fram som kan göra att vi får ännu större skillnader
mellan rika och fattiga. Givetvis utgör biståndet en
viktig resurs. Men märk väl att det är ett komplement,
en katalysator, och inte på något sätt avgörande för
utvecklingen.
Ekonomin är grundläggande. En del talar om att
vi behöver en ny finansiell arkitektur. Tobinskatten
talar man om. Det är lite svårt att avgöra vilka tekni-
ker som är de viktiga, men det är helt klart att vi be-
höver arbeta för att stabilisera de finansiella markna-
derna, som är så grundläggande för att vi ska kunna
angripa fattigdomen i vårt eget land men också ut
över världen. Vi har haft alltför många finansiella
kriser under 90-talet som visar att det finns brister i
den totala finansiella strukturen, och dem måste vi
våga ge oss i kast med och se hur vi ska kunna göra
bättre.
När det gäller skuldavskrivningar menar jag att vi
har ett delat ansvar. Länderna som har skulderna har
sitt ansvar, och vi har ett ansvar. Vad vi ska göra är
naturligtvis att se till att skulderna kommer ned till en
hållbar nivå. Det finns ingen anledning att totalt av-
skriva skulderna - det är inga speciella vinster med
det - men det kan göras en kraftig nedskrivning, som
de flesta här också pläderar för i sina reservationer.
Vapenexporten ska vi inte glömma. Den är ett
störningsmoment i globaliseringen. Vi måste ordna
vapenexporten efter ett regelsystem som är stabilt och
hållbart, som alla kan sluta upp kring.
Vi ska inte glömma vilken betydelse olika aktörer
har, t.ex. NGO:er, företag och det civila samhället.
Det är inte bara vi politiker, parlament och regeringar
som kan spela en stor roll utan även företagen. Där
finns en del olika initiativ, exempelvis The Global
Compact.
Slutligen har vi demokrati och mänskliga rättig-
heter. Det är naturligtvis helt avgörande att vi är ense
om, och det anser jag att vi är i dag, att demokrati och
mänskliga rättigheter är grundläggande för att globa-
liseringen ska ha en lyckosam utveckling så att den
gynnar alla.
Demokratin bottnar i nationalstaten, men den
måste nog också utvecklas att kunna greppa det inter-
nationella. Det räcker inte med att vi har demokrati i
nationalstaten. Vi måste ha det i de internationella
organen också, oavsett vilken nivå de finns på. Vi
måste arbeta tillsammans för en sådan utveckling. I
parlamentarikerförsamlingar som Europarådet, EU-
parlamentet, OSSE, Natos parlamentarikerförsamling
osv. gäller sådana här spelregler. Men jag tycker att
vi ska ta vara på sådana informella organisationer
som jag själv har blivit mer engagerad i, t.ex. Inter-
parlamentariska unionen och föreningen Globe. De
kan ha en stor betydelse när det gäller att utveckla
demokratin och möta globaliseringen. De kan bidra
konstruktivt till olika processer. Inte minst FN har en
oerhört viktig roll, som någon redan har nämnt. Vi
måste reformera FN så att FN kan möta globalise-
ringen. Vi måste ställa upp för FN så att FN får denna
styrka.
Då kan jag anknyta till en dagsaktuell situation.
Kofi Annan har i dag, eller om det var i går, krävt
internationella trupper i Mellanöstern. Vi ska själv-
fallet ställa upp för Kofi Annan på den här punkten.
När vår generalsekreterare har kommit till insikt om
detta, ska vi som svensk nation sluta upp kring detta
och stötta honom i detta. På det sättet kan vi visa
FN:s styrka i globaliseringssituationen.
Jag slutar där. Klockan visar drygt 13 minuter,
men det är kammartid och inte svensk tid så långt jag
förstår.