Herr talman! Jag tror att vi är överens om att iso-
lering är en återvändsgränd som leder till ytterligare
fattigdom och till förvärring av de problem som redan
finns. Men i betänkandet påstås det att ensidiga han-
delsliberaliseringar, ensidiga från den fattiga delen av
världen, på lång sikt befrämjar tillväxt och välfärd
men att det också kan uppstå övergångsproblem. Så
skriver utskottet. Det är ett mycket diskutabelt påstå-
ende. Återigen lägger man fokus på de fattiga länder-
nas eget agerande i stället för att lägga fokus på om-
världens ansvar för en fri och rättvis handel. Det kan
uppfattas som att utskottet anser att ensidiga avregle-
ringar av u-ländernas tullar automatiskt skulle ge
positiva välfärdseffekter alldeles oavsett om OECD-
länderna, USA och den europeiska unionen har kvar
tullar och handelshinder t.ex. för att skydda sin egen
produktion. Det är detta perspektiv, nämligen att se
att ansvaret för en rättvis utveckling i första hand
ligger på dem som i dag tjänar på det nuvarande sättet
att organisera handeln, på det nuvarande sättet att
organisera produktionen av varor och tjänster och på
det nuvarande sättet att suga ut människor i den fatti-
ga delen av världen, som saknas delvis i betänkandet
men framför allt i Göran Lennmarkers argumentation.