Fru talman! När jag talar om utvecklingsinrikt-
ning gäller det naturligtvis inte bara ekonomi utan
helhetsbegreppet. Vi får använda begreppet hållbar
utveckling som samlingsnamn för detta. Det gäller
naturligtvis både att ekonomin har en sund uppbygg-
nad och att man tar hänsyn till demokrati och mänsk-
liga rättigheter.
Jag vill hävda att Sverige generellt sett kraftigt har
skurit ned sitt bistånd till regimer som helt enkelt har
missbrukat sin situation. Det bilaterala bistånd som
går till regimer som ännu inte tydligt har markerat en
vändning i synen på demokrati är mycket marginellt,
och det ges därför att vi vill ge stöd till en föränd-
ringsprocess. I allt väsentligt ska sådant bistånd gå
via enskilda organisationer, även om en rännil också
går den andra vägen.
Poängen är att vi vill se till att biståndet används
på sådant sätt att det utvecklar demokratiska styres-
former. Vi är överens om att arbeta för en långsiktigt
hållbar utveckling. För att vi ska få ett gott resultat av
och en uppbackning för globalisering måste biståndet
verka också för utveckling av demokrati och mänsk-
liga rättigheter. Det räcker inte att bara utveckla eko-
nomin. Det är viktigt att inse att de olika politikområ-
dena griper tag i varandra. Annars kan vi inte tala om
att vi har en samstämmig politik. En sådan förutsätter
att vi är överens om gemensamma värderingar, men
det tror jag att vi är. Det är mer vad gäller metodiken,
takten och hur vi ska gå till väga i det enskilda fallet
som vi kan skilja oss åt.