Fru talman! Låt mig börja med den sista frågan.
Vi gör i betänkandet inte anspråk på att täcka upp
allting. Vi kan på mängder av punkter i det här betän-
kandet liksom i alla andra vidareutveckla våra syn-
punkter, men tiden medger inte det. Jag kan gärna
dela Lars Ohlys uppfattning att ett aktivt motarbetan-
de från USA:s sida av domstolens funktionssätt måste
mötas med beslutsamhet från dem som ratificerar
fördraget. Ett sådant motarbetande kan givetvis inte
accepteras.
På precis samma sätt som EU nu är berett att möta
USA med motåtgärder när det gäller de ståltullar som
USA har infört måste vi kunna vara tydliga också på
andra områden. I den meningen kan jag dela Lars
Ohlys uppfattning, utan krav på att allt nödvändigtvis
måste stå i betänkandet.
Den andra frågan gällde vapenexport och diktatu-
rer. Den är mer komplicerad. Vi har en grundregel
om att omfattande och grova kränkningar av mänsk-
liga rättigheter medför att det inte blir någon vape-
nexport. Den grundregeln försöker vi så gott vi kan
leva upp till. Denna grundregel får en koppling till
demokrati, eftersom det ofta är så att diktaturer rym-
mer de här andra begreppen. Problemet är att vi har
att göra en avvägning. Har vi ingått ett avtal sedan
tidigare kan vi, för att behålla vår trovärdighet på
vapenexportområdet, inte bara avbryta pågående
kontrakt. Sedan kan man diskutera det kloka i vissa
kontrakt som har varit mycket långsiktiga. Det finns
anledning att vara kritisk till ett antal sådana kontrakt,
där löften har utställts på för lång tid. Men om vi har
ingått vad som i praktiken är ett handelsavtal så måste
vi respektera detta, och jag vill hävda att Lars Ohlys
påstående målas i alldeles för starka färger.