Fru talman! Vi är väl alla medvetna om att vi för
globaliseringsdebatten i skuggan av en storkonflikt i
Mellersta östern. Blodet flyter på Västbanken. Vi har
nu också nåtts av rapporter om att det även flyter i
Gaza.
Jag vill inte säga att jag har varit direkt deprime-
rad, för det är en diagnos, men jag har varit ganska
nedstämd inför det som scenario som vi debatterar i
samband med det här betänkandet. Det är lätt att ge
tappt och känna en viss uppgivenhet inför frågan när
man står inför något som man ser som en närmast
olöslig konflikt, där viljan till fred och försoning är så
liten.
Ändå är det så viktigt att just i detta läge debattera
de här frågorna. Framför allt ska vi kanske vrida
tillbaka debatten något till de grundläggande mål som
kommer fram så tydligt och bra i detta utomordentligt
välskrivna betänkande från utrikesutskottets sida. Jag
tänker då närmast på de kapitel som handlar om
mänskliga rättigheter och demokrati som global vär-
degrund. Det gäller också kapitlet om demokratin och
parlamentens roll i en globaliserad värld. Det är när-
mast det som jag tänkte uppehålla mig vid i mitt anfö-
rande under de futtiga minuter som jag har till mitt
förfogande.
Det är oerhört viktigt att vi fokuserar på grunden
för att vi över huvud taget ska kunna få en stabil
utveckling och ett gott samarbete i världen. Respek-
ten för de mänskliga rättigheterna är egentligen inte
detsamma som demokrati. I själva verket förespråkar
inte FN-förklaringen om de mänskliga rättigheterna
något speciellt samhällssystem - demokratiskt eller
annat. Samtidigt är det alldeles klart att ett konsek-
vent genomförande av rättigheterna leder till ett sam-
hälle som har demokratiska drag, ett samhälle där
individen kan delta i den politiska processen och där
makten inte är koncentrerad till en person eller grupp.
Det ska finnas rättssäkerhet, och rättsväsendet ska
vara oberoende och fungera till individens bästa. Ett
sådant samhälle präglas av politisk, religiös och et-
nisk tolerans, social rättvisa och näringsfrihet.
Trots att de här uppenbara sambanden mellan
mänskliga rättigheter och demokrati finns ska man
inte blanda ihop de två begreppen. Jag tycker att detta
kommer fram ganska klart och tydligt i betänkandet.
Flera av rättigheterna berör faktiskt inte landets sty-
relseform. Det finns demokratier som kränker vissa
rättigheter samtidigt som en del av rättigheterna fak-
tiskt respekteras i några av de odemokratiska staterna.
Slutsatsen måste ändå bli att demokrati på sikt är en
nödvändig förutsättning för alla de mänskliga rättig-
heterna, om än inte tillräcklig.
Jag måste säga att jag gläder mig mycket över det
här betänkandet. Trots att det har varit en del me-
ningsutbyten under debattens gång finns det en för-
vånansvärt stor samsyn i de här frågorna. Jag delar
Berndt Ekholms uppfattning att det är det som är
styrkan. Vi går i det här betänkandet ut och försöker
bidra med våra möjligheter för att genomföra det som
är vår målsättning.
Det snabbt vidgade samarbetet i världen, globali-
seringen, berör alla länder men i olika omfattning och
djup. Naturligt nog är det - och det ska vi inte sticka
under stol med - i första hand de relativt rika natio-
nerna som tydligast upplever de positiva följderna.
Varuutbudet ökar, de reala priserna sjunker, kulturut-
budet växer och människors rörlighet över gränser
tilltar osv.
Någon har liknat detta vid en idrottstävling och
sagt att det är sannolikt de bäst tränade som först
kommer att hamna i tätpositioner. Måtte det vid Gud
inte bli riktigt så. Vi kan nog inte förneka att det är på
det sättet, men vi får inte låta det sluta med att det är
en idrottstävling där det bara finns en vinnare. Det är
klart att illa rustade nationer, diktaturer och ekono-
miskt vanskötta länder, har sämst segerchanser. Där-
för är det så viktigt att man ser till att mänskliga rät-
tigheter respekteras och att vi får en stabil, varaktig
och verklig demokratiutveckling i världen. Om vi inte
har en sådan utveckling, och om vi inte kan åstad-
komma ett sådant förhållningssätt länder och männi-
skor emellan tror jag att vi kommer att stå inför ett
mycket stort misslyckande.
Det är inte för att misslyckas som vi så samvets-
grant - visserligen under en kort tid - har försökt
åstadkomma och har åstadkommit det här betänkan-
det där vi har en så stor samsyn. Vi har gjort det för
att det ska bli ett viktigt dokument för den svenska
riksdagen och regeringen i deras agerande utåt i olika
viktiga sammanhang.
Säkert var det mycket av de tankar som framkom i
arbetet med Globkom som låg till grund för ställ-
ningstagandena i Monterrey. Som andra har sagt finns
det andra viktiga möten, Johannesburgsmötet osv.,
där det är viktigt att denna svenska politik kommer
till uttryck. Det är viktigt att Sverige verkligen höjer
sin röst i de här frågorna och är en aktiv part i ut-
vecklingen mot en bättre värld och för kampen för
mänskliga rättigheter och en stabil, varaktig och
verklig demokratiutveckling i världen. Det är nog den
enda möjligheten vi har för att i framtiden kunna
undvika detta besinningslösa våld - jag kan inte ut-
trycka det på annat sätt - som utspelas inför våra
ögon just nu i denna stund i Mellanöstern. Där ser vi
också en bristande respekt för vad biståndsländer har
gjort för att bygga upp stabila strukturer. Man går
besinningslöst in och förstör sådant som är den första
grunden för att man ska kunna åstadkomma en stabil
palestinsk stat. Man raserar detta utan någon som
helst hänsyn.
Man kan känna en nedstämdhet och känna sig
dyster i det här scenariot. Men någon har sagt att när
det är som mörkast lyser stjärnorna som starkast. Det
är bra att tänka på det.
Samtidigt som jag blev djupt bedrövad när jag i
morse fick föra att man hade gått in även i Gaza
gladde det mig, liksom också någon annan här i
kammaren som redan har sagt det, att Kofi Annan så
tydligt och klart konstaterade att detta är något som
parterna inte kan klara av själva. Han vädjade till
världssamfundet att gemensamt visa solidaritet och
med gemensamma krafter försöka gå in och hjälpa till
i den här konflikten. Det är min förhoppning att vi
också kan göra det och att också Sverige tar sin del av
ansvaret för detta och försöker på alla sätt motverka
att ytterligare människoliv förspills i denna för-
skräckliga konflikt.
Detta är bakgrunden till att jag i det här samman-
hanget poängterar de båda viktiga kapitel i betänkan-
det som rör mänskliga rättigheter och demokrati.
Finns inte detta med kommer vi att misslyckas. Det
här är grunden, och det är något som vi moderater har
drivit länge, i många år. Det är kanske förmätet av
mig att säga det, men det här har i många år varit vår
fråga. Därför känner jag en särskild glädje i dag över
att vi har fått en så stor samsyn i de här frågorna i
hela betänkandet. Jag menar att det här är ett viktigt
dokument, och vi ska vara tacksamma för att vi har
kunnat åstadkomma det i utskottet.
Jag har inga övriga yrkanden utöver dem som
Bertil Persson har framställt.