Fru talman! Vad som har präglat vår politik är väl
att vi inte lika fort som Folkpartiet har gett upp om
utvecklingen, utan vi har på olika sätt och på skilda
vägar försökt att påverka de här samhällena i riktning
mot demokrati och good governance. Vi har i allt
större utsträckning försökt använda oss av enskilda
organisationer där detta är möjligt, men vi har inte
velat drastiskt avbryta bistånd eftersom vi tror att vi
då tappar en påverkansmöjlighet. Vi har alltså varit
väldigt uthålliga när det gällt att engagera oss även i
länder som vi har kunnat föra en sådan här diskussion
om.
Jag kan samtidigt erkänna att vi säkert borde ha
varit mer uppmärksamma, kanske inte bara socialde-
mokratin utan vi allesammans och möjligen även K-
G Biörsmarks parti, vad avser regimer som visat en
stabilitet i att driva en politik i fel riktning, och tydli-
gare borde ha markerat mot detta. Zimbabwe kan
kanske anses vara ett sådant exempel, och det kan
säkert finnas fler.
Det är väldigt viktigt att vi nu korrigerar vår poli-
tik och blir ännu tydligare i våra krav. Jag förutser
också att behandlingen av Globkomutredningens
betänkande i Regeringskansliet kommer att leda till
detta och kommer att ge större tyngd åt villkor som
demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag tror dock att det kan vara en farlig utveckling
att måla i svartvitt. Om man totalt bryter kontakten
med vissa länder kan det omöjliggöra för oss att
komma igen. Det kan därför vara bra att upprätthålla
vissa kontakter. Ett sådant exempel har Kuba varit.