Herr talman! Det är ju just det skuldavskrivning-
arna går ut på numera. Man ska använda sig av det
utrymme som skapas för att satsa det på den sociala
sektorn. Det är det krav som ställs inom HIPC-
initiativet, även om det inte var så från början. Det
utrymme som skapas ska användas på ett klokt sätt.
Inom ramen för HIPC-initiativet finns ett antal tek-
niska regler för hur man ska se vad som är en hållbar
skuldnivå. Det ska t.ex. vara 150 % av värdet av
exporten osv. Men jag vill inte ge mig in på de tek-
niska frågorna. För det fordras det att man är ekonom.
Man kan säkert ifrågasätta om regelsystemet är för
hårt. Jag kan mycket väl tänka mig att man ska vara
mer generös och satsa mer.
Men det är väldigt stor skillnad på att totalt av-
skriva skulderna. Inom ramen för det öppnar man för
korruption och en tanke att man kan få skulderna
totalt avskrivna. Vad ska vi göra när länderna sedan
ska börja låna igen? Det är naturligt att man har skul-
der. Det är inget konstigt.
Jag ska be att få citera vad vice riksbankschef
Kristina Persson har sagt om skuldavskrivningar:
"Varför skriver vi inte av de fattigaste ländernas
skulder helt och hållet kan någon fråga sig. De medel
som IMF lånar ut på mjuka villkor till de fattigaste
medlemsländerna utgörs av lån och bidrag från en-
skilda medlemsländer. En total avskrivning av län-
dernas skulder skulle medföra att samtliga medel för
denna mjuka utlåning skulle behöva tas i anspråk.
Andra fattiga, men mindre skuldtyngda medlemslän-
der skulle därmed inte kunna erhålla bidrag och lån
på mjuka villkor."
Jag tycker att det är ett ganska logiskt svar på den
fråga om rättvisa som vi har i betänkandet, och som
också har angripits.