Fru talman! Jag återkommer till detta: Vi kan inte
skriva om allting i betänkandet. Lars Ohly kräver att
det i betänkandet ska stå vissa saker. Det finns massor
med saker som vi skulle kunna skriva till i det. Det är
ingen svaghet i betänkandet att inte allt står där. Det
kanske är en styrka att betänkandet inte är längre än
vad det är; det kanske är några som kommer att läsa
det då. För den skull behöver det inte innebära att det
som sägs här i debatten är dåliga saker. Lars Ohly kan
vara lugn med sin reservation. Det är inte nödvändigt
att rösta på den för Vänsterpartiets del. Den kan
komma att bevakas ändå.
När det gäller vapenexporten vet Lars Ohly
mycket väl att den grundregel som gäller är att vi inte
exporterar till och att vi inte tecknar nya kontrakt med
länder där det förekommer grova och omfattande
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Den
grundregeln följer vi och lever efter, och i allt väsent-
ligt möter det också upp mot demokratikravet. Pro-
blemet med ett villkor om demokrati i vapenex-
portreglerna är ju att det är väldigt svårt att definiera
vad demokrati är entydigt. Vi har olika syn i olika
delar av världen på exakt vad demokrati är. Man
kommer in i hårklyverier om man ska lägga in ett
entydigt villkor. Vi har tyckt att har man villkor om
grova och omfattande kränkningar så kommer man
att täcka upp allt väsentligt.
Sedan är det ju faktiskt så att Exportkontrollrådet
kan använda sitt eget huvud för att avgöra till vilka
länder det är lämpligt att exportera inom ramen för
det här. Har man kommit fram till att Oman är lämp-
ligt utgår jag från att kloka huvuden har slagits ihop,
men rådet kan naturligtvis alltid kritiserats. Jag kan
inte uttala någon personlig uppfattning om detta ef-
tersom jag inte känner till situationen där mera. Men
jag har tagit upp de grundregler som gäller, oavsett
om Lars Ohly gillar dem eller inte.