Fru talman! Det här betänkandet innebär ett nytt
upplägg från utrikesutskottets sida, där vi försöker
göra ett övergripande betänkande och där man från
oppositionen lägger motivreservationer som ska för-
söka klargöra vad som skiljer parterna åt på området.
Betänkandet har en bred inriktning. Det har varit
spännande att arbeta med det. Det täcker ett stort
område, och det innebär ett försök att på ett annat sätt
angripa de mycket stora frågorna.
Globaliseringen är ett faktum, och den medför
stora möjligheter. Den har lett till en snabb utveck-
ling, och den är naturligtvis, som allt dynamiskt, inte
utan problem.
Den kanske viktigaste grunden till globaliseringen
är kunskapen. Kunskapen dubblas vart femte år, och
90 % av världens forskare lever i dag. Det här skapar
naturligtvis en oerhört stor kreativ massa, och ur
denna kreativa massa växer många nya idéer och
många nya tankar.
Kommunikationerna har förändrats drastiskt. Kre-
ativitet uppstår i människors möten, och flyget skapar
möjligheterna för människors möten. Informations-
teknologin ger oss tillgång till enorma mängder in-
formation, den information som forskningen nu i så
snabb takt tar fram. Tvåspråkigheten, att hela världen
är på väg att få engelskan som andraspråk, gör det
också möjligt för alla att förstå varandra i framtiden.
Det växer också fram en gemensam värdegrund, de
mänskliga rättigheterna, i en internationell etik, helt
oberoende av kulturkrets, religion eller andra förut-
sättningar. Demokratin vinner insteg världen över.
Utvecklingen går i Kondratievvågor, de här långa,
ungefär fyrtioåriga vågorna. Varje produkt har en
produktcykel med uppgång, balans och nedgång, och
vi är just nu på väg in i elektronikens nedgång och på
väg in i nästa våg, som rimligen kommer att bli bio-
teknikens, och möjligen också nanoteknikens. Det
innebär också att vi är på väg in i en ny produktcykel,
en ny expansion och en ny tillväxt, och det gäller att
ta till vara den på ett så bra sätt som möjligt. Där är
naturligtvis frihandeln och marknadsekonomin det
som optimerar tillväxt och utveckling.
Vi är också på väg från någonting annat. Förra
seklet var nationalstaternas, gränsernas, sekel. Nu är
vi på väg in mot regionernas sekel, där även gräns-
överskridande regioner håller på att växa fram värl-
den över. Jag behöver inte peka på sådant som den
berömda s.k. bananen från London till Barcelona. De
växer fram överallt i världen, alldeles oberoende av
nationsgränserna. Detta är också en dynamisk faktor
som kommer att få stor betydelse framöver.
Det stora problem som vi har framför oss nu är
fattigdomen, och den ska utrotas. Vi har alla en hu-
manitär skyldighet att bidra till att utrota fattigdomen.
Vi vet alla att det är tidigare eller nuvarande vanstyre
som är orsaken till fattigdomen. Vi vet också att det
går att utrota fattigdomen med hjälp av good gover-
nance på 20-30 år. 1950 hade Ghana och Sydkorea
exakt samma levnadsnivå, och i dag är skillnaderna
markanta.
Därför är det också så värdefullt att vi har fått
fram millenniemålen, de gemensamma målen för FN-
systemet, Bretton Woods-institutionerna och OECD.
De innehåller åtta mål, 18 operativa mål och 40 indi-
katorer, avsedda att leda till att vi har halverat fattig-
domen i världen till 2015. Detta ger alltså utsikter till
att vi omkring 2030 i stort sett ska ha kunnat utrota
fattigdomen. Det vore en verklig insats. Men det
kräver att vi arbetar konsekvent, effektivt och mål-
medvetet och utnyttjar den kunskap som finns.
Det här är mycket aktuellt för närvarande. Vi har
haft Monterrey, och vi har framför oss Johannesburg.
Vi har här hemma Globkomutredningen. Vi har den
här debatten också som ett uttryck för det intresse
som föreligger.
Det är framför allt sex faktorer som är väsentliga
när det gäller att utrota fattigdomen.
Det första är att ta vara på de egna resurserna i de
fattiga länderna på ett effektivt, bra, genomtänkt och
uthålligt sätt.
Det andra är att bereda marknadstillträde för deras
produkter. För de allra fattigaste är det jordbrukspro-
dukter, och för medelinkomstländerna är det framför
allt textilprodukter. Det innebär att den rika världen
måste se över både tullar och subventioner på dessa
områden, och det snabbt.
Det tredje är investeringarna. De pengar som kan
investeras är den rika världens pensionsbesparingar.
Det gäller att skapa förutsättningar för att dessa peng-
ar ska nå ut till de fattiga länderna för att göra ut-
vecklingen möjlig.
Det fjärde är skuldfrågan. Vi har där uppfattning-
en att Sverige ska gå i spetsen för en total skuldav-
veckling för de högst skuldsatta fattiga länderna år
2004. Vi ska då från vår sida bidra med en skuldav-
veckling som svarar mot de 2 miljarder dollar som är
vår andel av de 200 miljarderna som skulderna belö-
per sig på.
Det femte är systemfrågorna. Det handlar om
good governance, korruptionsbekämpning, MR, de-
mokrati och rättssamhället. Detta är otroligt väsentligt
om vi ska få en avveckling av fattigdomen.
Det sjätte och sista är naturligtvis biståndet. Bi-
ståndet är och ska vara oljan i motorn och inte bensi-
nen i tanken.
Man kan konstatera att arbetet inte har varit utan
framgång. Det finns rader av länder i Stillahavsasien
som har gått från absolut fattigdom till relativt väl-
stånd. Läskunnigheten har fördubblats i världen.
Barnadödligheten har halverats. Det finns många
indikatorer som visar att detta inte alls är omöjligt.
Det finns andra områden som är viktiga. En del
har nämnts här: Global public goods, sådant som
växthusgaserna och ozonhålen och mediciner för
tropiska sjukdomar, hiv och malaria. Det är oerhört
väsentligt att också utveckla ett arbete med det och att
utveckla det snabbt.
Att ställa biotekniken till de fattiga ländernas för-
fogande är oerhört viktigt. Det sades redan över 16
sidor i Riodokumentet. Det måste vi fortsätta att ar-
beta vidare med.
Förhandlingskapaciteten för de fattiga länderna i
de internationella organen är också något som vi
måste lägga kraft på att utveckla. De måste kunna
föra sin egen talan på ett effektivt och bra sätt i för-
hållande till den rika världens förhandlare.
Forskning om frihandel behöver också utvecklas.
Även det har vi med i våra förslag.
Den 11 september innebar en radikal förändring
av den psykologiska situationen i världen. Jag tror att
det är väldigt viktigt att den skräck och oro som man
då upplevde leder till en terrorismbekämpning, men
vi får inte sluta oss. Vi måste fortsätta att öppna våra
gränser och ha en fri rörlighet för människor, varor,
kapital och tjänster i hela världen.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 4.