Fru talman! Globalisering är inte ett politiskt för-
slag som riksdagen har att rösta ja eller nej till. Glo-
baliseringen är ett faktum, tillskapat inte genom poli-
tiska beslut utan för att miljoner människor över hela
världen har velat ha det så.
Globaliseringen är heller inte en enda sak utan en
kombinationseffekt av en lång rad olika faktorer:
informationsteknikrevolutionen, världshandelns ut-
veckling, marknadsekonomins seger, vetenskapens
framsteg, kunskapens och företagens globalisering,
intensivt resande och utbyte över gränserna samt
skapande av gemensamma vardagliga synsätt och
förhållningssätt. Allt detta tillsammans ger en kvali-
tativt sett ny status för jorden.
Den värld som vi enskilda människor har kontakt
med har aldrig varit så stor som nu. Vi ser också att
idén om det absoluta, universella och okränkbara i
mänskliga rättigheter och demokrati omfattas av
alltfler. Det finns inga speciella eller förmildrande
omständigheter som diktatorer världen runt traditio-
nellt har talat om. Det finns bara mänskliga rättighe-
ter och brott mot mänskliga rättigheter.
På många sätt har världen aldrig varit så liten som
i dag. För Amerikabreven från utvandrade svenskar
tog det månader att nå fram. Den som gjorde en resa
gjorde den ofta för gott - och man gjorde bara en resa
i sitt liv. I dag har jag kompisar som utbyter brev på
sekunder, tillbringar en helg på Staten Island, fotogra-
ferar frihetsgudinnan med en elektronisk kamera,
mejlar hem bilden till mig så jag ser den samtidigt,
och sedan ses vi i fikarummet på måndagen igen.
Flyg, handel och informationsteknik väver samman
människor på ett alldeles nytt sätt.
Världen är både större än någonsin förut, när det
gäller den del vi tar del av i vardagen, men också
mindre i och med att vi vävs samman. Jag tror inte att
man ska underskatta effekten av att miljoner männi-
skor delar värderingar och vardagsintryck. TV-
program, kanaler och produkter är globala. Miljoner
lär sig om sociala problem, litteratur och relationer av
Oprah Winfrey i USA. CNN speglar nyheter och
bakgrund om händelser som sker över hela världen.
TV, film och litteratur formar den världsbild vi har.
Västerländska universitet utbildar människor från
jordens alla länder. Forskare på olika kontinenter
samverkar för att vidga människans kunskapshori-
sont. Reklam och marknadsföring uppmuntrar kon-
sumtion av globalt sålda varor och varumärken. Vi
människor är ömsesidigt beroende av varandra. Allt
detta skapar helt nya förutsättningar för vårt samhälle
när människors tankar drar åt samma håll.
Vi ser också att förändringar slår igenom blixt-
snabbt över hela världen. Ny teknik sipprar inte ut
från ett fåtal i-länder, som man trodde på 1970-talet,
utan den slår igenom omedelbart över hela världen.
Försprång är temporära och skapade av människors
tankar. De är inte naturgivna som när Sverige bygg-
des upp en gång i tiden som industriland.
Hastigheten i utvecklingen är så snabb att skillna-
den mellan att leda och dras med av utvecklingen är
oerhört stor. Den som motvilligt följer får skademi-
nimera. Den som leder får fördelarna. Riskerna med
att leda är stora, men det är ändå mindre risk förenat
med att leda än med att avvakta och se hur det går för
andra.
För tio år sedan var Sverige på många sätt ett
skyddat land. Huvuddelen av ekonomin stod vid
sidan av full internationell konkurrens. Betydande
sektorer i vår samhällsekonomi var ineffektiva, vilket
gav stora välfärdsförluster. EU-medlemskap, frihan-
del och avregleringar har successivt ändrat på detta.
Att vi nu lever i en global by ger långtgående
konsekvenser.
För det första är länder konkurrensutsatta, vilket
är bra, eftersom det ger vitalare ekonomier. Man kan
inte på samma sätt som förr missköta sig bakom mas-
siva tullmurar. Människor kan jämföra välfärd -
skatter och löner - mellan länder. Politikerna är på
det sättet konkurrensutsatta.
För det andra är varje kommun och varje lokal-
samhälle också konkurrensutsatt. Förutsättningar för
företagande är i många delar lokala. Faktorer som
utbildning, attityder och kommunikationer styrs oftast
lokalt.
För det tredje är också varje individ konkurrensut-
satt i dag. Vi jämförs med kolleger i samma branscher
i andra länder. Löner, kunnighet, idérikedom och
engagemang är konkurrensmedel för oss själva och
för företag.
Vi ser att världens mitt ligger där kunskap, kom-
munikationer och skapade konkurrensfördelar finns.
Det ger väldigt stora möjligheter för Sverige och
enskilda människor, inte minst i utvecklingsländer.
Världens tre centrum för informationstekniken ligger
i Silicon Valley i USA, i Kista i Stockholm och i
Bangalore i Indien.
Nya marknader öppnas för företag och goda idéer.
Vi kan studera och jobba internationellt och bo där
förutsättningarna är bäst. Förr rörde sig kapital när
människor var instängda. Nu rör sig också människor.
Och goda villkor lockar bra människor.
Det land, den region och den person som tänker
rätt, som gör rätt och som har rätt attityd har betydan-
de utvecklingsmöjligheter. Men det land, den region
och den person som bygger vallar och murar mot det
nya halkar efter.
Fru talman! Vi ser att världen som helhet är rikare
och friare i dag än någonsin förut. Den bild som ges i
medierna är dock väldigt dyster. Naturkatastrofer,
krig, svält, fattigdom, sjukdom och miljöhot lyfts
dagligen fram. Men det är knappast bilden av globali-
seringen som vi ser, snarare av isoleringen och av
fattigdom.
Fler människor i dag har det bra ekonomiskt än
någonsin tidigare i historien. Långsiktig utveckling är
kanske mindre intressant att visa på TV än akuta
katastrofer. Men faktum är att världen stegvis faktiskt
blir allt bättre. Andelen personer som lever på en
inkomst på under en dollar om dagen minskade från
drygt 28 % 1987 till 24 % 1998.
Vi ser en rad länder i Asien som under de senaste
årtiondena har tagit sig ur fattigdom och utvecklats
till rikedom och välfärd. Sydkorea och Taiwan är två
tydliga exempel. Sydkorea var för bara några decen-
nier sedan ett u-land. Nu har man fler högskoleutbil-
dade per invånare än Sverige.
I Central- och Östeuropa ser vi hur Polen, Estland,
Lettland, Litauen, Tjeckien, Slovenien m.fl. kommit
en god bit på vägen mot välstånd efter frigörelsen
från förtryck och planekonomi. Ryssland har frigjort
sig från sin historia och bygger en demokratisk fram-
tid.
Kina och Vietnam har genomfört ekonomiska li-
beraliseringar, men folket väntar ännu på politisk
frihet.
De länder som lyckats bryta fattigdomen har någ-
ra saker gemensamt, och det är inte stor tillgång till
naturrikedomar. Det är i stället en stegvis utveckling
mot marknadsekonomi, frihandel, äganderätt, rättsstat
och demokrati som gett resultat. Utvecklingen har
kommit stegvis, där den ena faktorn drivit på den
andra. Framsteg inom ekonomin har drivit på demo-
kratiseringen. Och samtidigt har demokratiseringen
drivit på utvecklingen av ekonomin.
Däremot har inget land som har valt den motsatta
vägen lyckats. Socialism, kommunism, marxism,
planekonomi, diktatur, förtryck och politiserade rätts-
väsenden har ofelbart visat sig leda till fördjupad
fattigdom och elände, likaså stängda gränser. Att
tacka nej till globaliseringen går inte om man vill ge
sina medborgare en god framtid.
Varje lands regering bär det fulla ansvaret för lan-
dets institutionella utveckling och för att så goda
förutsättningar som möjligt för välstånd skapas.
Men den värld som vi ser i dag är inte bara rikare
än tidigare. Människor är friare också. Fler människor
än någonsin tidigare i historien bor i dag i demokrati-
er. År 1990 hade världen dubbelt så många demokra-
tiska stater som 1973. Länder som Sydafrika, Polen,
Tjeckien, Ryssland, Taiwan, Sydkorea och Chile är
några exempel på nya eller nygamla demokratier.
De värden varpå våra västerländska samhällen
grundas sprids globalt. Människors lika värde och
respekt för mänskliga rättigheter är grundpelare för
demokrati.
I takt med att marknadsekonomin och demokratin
sprids blir världen också mer välmående. Det ökade
välståndet och friheten kommer fler till del.
Andelen av världens befolkning som har tillgång
till rent vatten fördubblades mellan 1960 och 1993.
Livslängden i världen ökade med en tredjedel mellan
samma år. Under perioden mellan 1970 och 2000
ökade medellivslängden från 46 till 64 år. Barnadöd-
ligheten för barn under fem år halverades samtidigt.
Andelen vuxna i utvecklingsländerna som kan läsa
ökade från 46 till 65 %. Snart sagt varje variabel går
åt rätt håll, även om vi inte är framme och även om vi
inte kan vara nöjda.
Samtidigt som världen sett en sådan positiv ut-
veckling av välstånd, demokrati och livslängd ser vi
också att klyftorna i världen har ökat. Skillnaden
mellan de länder som styrs demokratiskt, som är
marknadsekonomier och som respekterar mänskliga
fri- och rättigheter och de länder som står kvar i soci-
alism, isolering, diktatur och förtryck blir bara större.
Det är inte så konstigt därför att kvaliteten på sam-
hällens institutioner styr deras utveckling.
I Afrika har andelen fattiga legat still eller t.o.m.
ökat något. Och söder om Sahara ligger andelen fatti-
ga kvar på en mycket hög nivå.
I absoluta tal har vi 1,2 miljarder människor som
lever i absolut fattigdom. De blir 25 miljoner fler
varje år. Det är ett oerhört allvarligt problem.
Bilden av situationen i världen i dag är splittrad.
Men ansvaret för utvecklingen i varje enskilt land bär
dess regering. Och vi har inte varit tillräckligt tydliga
med att poängtera det tidigare. Det kan dock lätt kon-
stateras att behovet av humanitära hjälpinsatser och
ideellt engagemang kvarstår.
Ekonomisk utveckling är omöjlig att förena med
krigens destruktivitet. Samtidigt bildar fattigdom
grogrund för social oro, som i sin tur kan leda till
krig.
Krigen biter sig kvar inte minst i Afrika och stop-
par möjligheterna till utveckling. Krigen springer ur
diktatur, social orättfärdighet och bristande respekt
för mänskliga rättigheter. För att skapa förutsättning-
ar för utveckling över huvud taget i världens fatti-
gaste regioner måste krigen stoppas.
Demokratier för inte krig med varandra. Länder
som respekterar sina egna medborgares fri- och rät-
tigheter kränker inte andra länders medborgares fri-
och rättigheter.
För att öka välståndet i världen och minska antalet
katastrofer är ett bistånd och en utrikespolitik inriktad
på att sprida respekt för demokrati och mänskliga
rättigheter grundläggande. För att stoppa krigen i
världens fattiga regioner är en utrikespolitik inriktad
på sprida respekt för demokrati och mänskliga rättig-
heter grundläggande. På dessa perspektiv bör den
svenska bistånds- och utrikespolitiken därför baseras.
Fru talman! Globalisering är bra, och isolering är
inte bra. Att försvara och ta del av globaliseringen är
en nödvändighet för att skapa utveckling i världen
men bör också kombineras med ansvar för de männi-
skor som ännu inte fått del av globaliseringens fruk-
ter.