Herr talman! Jag vill svara ett tydligt och klart ja
på Karl-Göran Biörsmarks fråga. Enprocentsmålet är
också vårt mål. Det står att läsa i propositionen och i
vårt yttrande till finansutskottet, så det skall inte råda
något som helst tvivel om detta.
Att lägga 0,7-procentsmålet i munnen på nydemo-
kraterna är väl ändå att smickra dem. Ny demokrati
fanns representerat i vårt utskott. Nydemokraternas
förslag gick ut på att halvera biståndet för att så små-
ningom i princip helt avveckla det. Jag känner inte
alls igen att 0,7 % skulle vara ett mål för Ny demo-
krati.
För övrigt vill jag påminna Karl-Göran Biörsmark
om att det inom Folkpartiet finns en betydande opini-
on - t.o.m. en majoritet av Folkpartiets väljare enligt
en Gallupundersökning i kvällstidningen Expressen
för en månad sedan - för att biståndet kunde sänkas.
Man ställde inte upp på ett ökat bistånd.
Att slå sig för bröstet och tycka att man är bättre
än andra - i alla fall snäppet bättre oavsett vad som
bjuds - det tycker jag är litet övermaga i det här
sammanhanget.
Självfallet skulle vi kunna klara en sanering av
svensk ekonomi med en mindre besparing på bistån-
det än den som nu förslås. Men med hjälp av de re-
servationer som vi har och med den plan för ned-
dragningar som vi har utarbetat kommer inte detta att
märkbart drabba de programländer och de mål för
biståndet som vi har under den närmaste tiden. Det är
klart att om neddragningen fortsätter under väldigt
lång tid då kommer den så småningom att bli perma-
nent. Men under den allra närmaste framtiden kan vi
minska dramatiskt på effekterna. Vi kan alltså hämta
hem denna oerhört kraftiga besparing. Men som jag
sade i mitt inledningsanförande: Det är inte roligt att
skära i biståndet. Men även biståndet kan få bli före-
mål för neddragning i en allmän sanering. Det gynnar
biståndet på sikt.