Fru talman! Mitt inlägg gäller socialföräkringsut-
skottet, men först en liten repetition och en återblick
på dagens debatt och dagens presskonferens med
statsministern. Vidare gäller det läsningen av fi-
nansutskottets betänkande. Det här inger faktiskt en
känsla av oro och förvåning inför framtidens budget-
process.
Konstitutionsutskottet konstaterar att det råder
oklarhet om vad de riktlinjebeslut som vi i dag skall
fatta egentligen innebär och vilken rättslig innebörd
de verkligen har. Efter dagens pressframträdande av
statsministern måste tre frågor ställas:
Är de riktlinjer som presenterats i vårpropositio-
nen överspelade?
Eller är det så att de förslag som presenterats i dag
egentligen inte har någon ny substans?
Eller är hela den process som utskotten under de
senaste veckorna engagerat sig i bara ett spel för gal-
leriet, och är det så att den s.k. budgetmarginalen
egentligen gör att riktlinjerna inom de olika områdena
är mycket flexibla med mer kosmetik än något annat?
På s. 69 i finansutskottets betänkande sägs det att
"fastlagda nivåer inte skall omprövas". Men i me-
ningen därefter konstaterar man att "de statliga ut-
giftstaket kan behöva omprövas på olika sätt". På
s. 71 står det att "eftersom nivåerna för utgiftsområ-
dena är preliminärt beräknade, kan regeringen i sitt
förslag till bugetpropositionen avvika från riksdags-
beslutet i denna del. Däremot kunde det skada tilltron
till regeringens förmåga att hantera budgetutveckling-
en om budgetförslaget inklusive de beräknade utgif-
terna för socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten skulle överstiga det fastställda utgiftstaket."
Detta är inte glasklart.
Jag för min del kan endast konstatera att tilltron
till regeringen Persson och dess politik utan en ge-
nomtänkt strategi redan är svårt skadad. Jag skall
utveckla detta tillsammans med några kommentarer
till utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12 samt utgifterna
för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudge-
ten. Det handlar då om invandrare och flyktingar, om
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, om
ekonomisk trygghet vid ålderdom och om ekonomisk
trygghet för föräldrar och barn.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att inga
konsekvensanalyser finns beträffande de förslag som
läggs på socialförsäkringsutskottets område. Vilka blir
effekterna för de berörda? Vilka blir effekterna för
statens ekonomi? Svar saknas. Några beräkningar som
visar att man verkligen når de riktlinjemål som man
säger sig vilja nå finns inte, och all analys saknas av
hur skatter, förändringar av transfereringar och
minskningar av pensioner sammantaget påverkar
fördelningspolitiken.
I regeringens vårproposition föreslås att det under
utgiftsområde 11, änkepensionens folkpensionsdel,
skall inkomstprövas. Det gäller där övergångsregler-
na. Detta är ett brott mot den flerpartiöverenskommel-
se som arbetades fram under betydande svårigheter
1988, då änkepensionen avskaffades. Priset för att
offra änkepensionen var då att efterlevandeskyddet
för barn skulle förbättras. I ett slag halverades barn-
pensionerna inom ATP-delen. Detta innebär att en
förändring införs retroaktivt som slår hårt mot faders-,
moders- respektive föräldralösa barn. Vad kommer
denna typ av snabbt insatta förändringar - de nya
reglerna skall gälla från den 1 januari 1997 - att leda
till? En del familjer kan få sina inkomster minskade
med några tusen kronor i månaden.
Folk kommer ju att skaffa sig försäkringar och att
spara mera. Därmed missar man den effekt som man
vill uppnå, nämligen att folk skall konsumera mera
och att hemmamarknaden skall växa. Finns det inte
fasta spelregler händer sådana saker.
Ytterligare en punkt inom utgiftsområde 10 kräver
några kommentarer. Det gäller arbetsgivarens sjuklö-
neperiod. Denna förlängs från 14 dagar till 28 dagar
utan förändringar av avgifterna. Samtidigt höjs kom-
pensationsnivån i sjukförsäkringen. Trycket från LO
gick det inte att stå emot. Vad innebär då detta för-
slag? Jo, framför allt att de mindre företagen får yt-
terligare problem och att de blir ännu försiktigare när
det gäller att anställa folk. Att få en anställd som
riskerar att bli långtidssjuk blir ett ekonomiskt våg-
spel. Detta är alltså vad som händer.
Jag är förvånad över att ett parti som tror på plan-
hushållning lyckas föra en politik som bygger på
hugskott och som saknar en genomtänkt strategi. Man
har lyckats förstöra den stringens och de kvaliteter
som bl.a. det svenska socialförsäkringssystemet ändå
en gång hade.
Dagens betänkande innehåller också vissa poster
som gäller tilläggsbudgeten. Det gäller läkemedels-
förmånen. Där har det blivit dyrare för staten än be-
räknat. Det är alltså totalkostnaden som kraftigt ökat.
Det finns också en rad övervältringseffekter. Jag tän-
ker på ÄDEL-reformen. Apoteksbolaget har på grund
av denna fått höjda marginaler. Det rör sig om
100 miljoner kronor. Högkostnadsskyddet har fått en
dålig utformning.
Vi föreslår en begränsad höjning av högkostnads-
skyddet. Till hösten återkommer vi med ett väl ge-
nomarbetat förslag.
Tandvårdsförsäkringen kommer 1998 att helt och
hållet försvinna. Under tiden görs en del konstiga
förändringar. De som har den bästa tandhälsan gynnas
ett år. De som har dålig tandhälsa missgynnas. Över
huvud taget är det en konstig försäkringsform som vi
får. Jag skulle vilja göra en jämförelse med att jag
försäkrar min bil för lackskador, inte för ett totalha-
veri. Vi har, tyvärr, fått en förvänd försäkringsidé.
Jag instämmer i Bo Lundgrens tidigare yrkanden.