Herr talman! Första kvartalet i år redovisades det
lägsta födelsetalet sedan mätningarna började för
250 år sedan. Det står att läsa i det senaste numret av
TCO-Tidningen. Detta är anmärkningsvärt.
Möjligheten för kvinnor i Sverige att kombinera
förvärvsarbete med skötsel av små barn har gjort att
födelsetalen hållits uppe till skillnad från hur det är i
t.ex. Tyskland. I höstas tog Mona Sahlin i Beijing
emot en utmärkelse därför att Sverige var världens
mest jämställda land. Frågan är vad den utmärkelsen i
dag är värd. Frågan är om inte FN skulle ha inväntat
nedskärningarna och systemskiftet i Sverige innan
plaketten delades ut. Världsrekordet i jämställdhet har
ju nu bytts ut mot ett världsrekord i nedskärningar.
I vårbudgeten har regeringen lyckats med konst-
stycket att åsidosätta alla direktiv och tillkännagivan-
den vad gäller fördelningspolitik och jämställdhet.
Alltfler människor ställs utanför trygghetssystemen.
Alltfler barn, ungdomar och äldre får en sämre om-
sorg. Fattigdomen feminiseras. Arbetslösheten bland
kvinnor stiger. Samtidigt fortsätter neddragningarna
inom vård och omsorg, där kvinnornas andel av de
anställda är särskilt stor. Den politik som regeringen
bedriver är en nedskärningspolitik som drabbar grun-
den för jämställdhet mellan könen.
Regeringen har deklarerat att verksamheterna skall
prioriteras framför transfereringarna. Är det därför
som man i rask takt sänkt barnbidrag, flerbarnstillägg
och bostadsbidrag? Är det därför som man sänkt a-
kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring till 75 %?
Är det därför som barntillägget till vuxenstudiestödet
slopats? Detta har tvingat många ensamstående
mammor att avbryta sina studier.
Oomtvistat är kvinnor mera beroende av socialför-
säkringarna än män. Nedskärningarna i socialförsäk-
ringssystemen drabbar därför kvinnor hårdare än män.
Det visar sig bl.a. i det alltmer ökande antalet kvinnli-
ga socialbidragstagare i olika kommuner. Är det bara
socialdemokratiska statsråd som inte inser att ned-
skärningar i fråga om bidrag och transfereringssystem
leder till ökade socialbidragskostnader för kommu-
nerna, som därför tvingas skära i verksamheterna?
Ännu värre kommer det att bli med ett utgiftstak för
hela den offentliga sektorn.
En av grundtankarna bakom den generella väl-
färdspolitiken är ju att de olika delarna skall ses som
kommunicerande kärl. Genom sänkta nivåer i social-
försäkringarna, genom sänkta barnbidrag, pensioner
och bostadsbidrag, bostadstillägg och genom ett höjt
högkostnadsskydd blir alltfler beroende av socialbi-
drag, helt eller delvis. Socialbidragskostnaderna sti-
ger, vilket i sin tur tränger ut verksamheterna. Det
som finns kvar att skära i för kommunerna är ansla-
gen till daghem, skola och äldreomsorg. Färden till-
baka till det gamla klassamhället går allt snabbare.
Barnombudsmannen rapporterar att alltfler barn i
Sverige mår psykiskt dåligt. Andra undersökningar
visar på en katastrofal ökning av antalet barn med
språkstörningar, vilka enligt experter beror på ned-
skärningarna inom barnomsorgen, med allt större
barngrupper som följd, och på att föräldrarna mår
psykiskt dåligt på grund av en pressad arbetssituation.
I stället för att anställa fler förskollärare inrättar
kommunerna särskilda avdelningar för barn med
språkstörningar. Barn som har arbetslösa föräldrar får
inte vistas på dagis. När barnen som bäst skulle behö-
va en fast punkt i form av dagis skickas de hem.
Utvärderingen av ÄDEL-reformen visar att äldre
får allt sämre omsorg på sjukhus och ålderdomshem.
Köerna till gruppboende är långa. Under tiden vistas
de gamla i sina egna bostäder - många utan tillsyn
under helgerna, eftersom hemtjänsten skurit ned på
sin service. Frälsningsarmén rapporterar att männi-
skor kommer undernärda till dess soppkök.
En av grunderna i den generella välfärden är den
fulla sysselsättningen. Politiken måste därför inriktas
på att få människor i lönearbete. Regeringens försök
hittills har inte burit frukt. Det är bara att hoppas att
de förslag till åtgärder som lades fram i dag på mor-
gonen leder till en kraftig minskning av arbetslöshe-
ten.
Jag ställer mig dock undrande inför ett av försla-
gen. Om ett år är jag 55+, som det heter. Arbetsmark-
nadsministern lovade mig i morse ett värdigt slut på
min arbetsaktiva tid. Innan jag kom in i riksdagen var
jag arbetslös i två och ett halvt år efter att ha haft ett
arbete inom den offentliga sektorn.
På vilket sätt anser finansministern att det är ett
värdigt slut för mig att placeras i ett tvåårigt ALU-
projekt, där jag ersätter en kvinna med förskollärar-
utbildning som fått sparken och som med sin kunskap
och erfarenhet så väl skulle behövas på dagis? På
vilket sätt anser finansministern att det är ett värdigt
slut för mig att ersätta ett utbildat och erfaret sjuk-
vårdsbiträde i äldreomsorgen? På vilket sätt anser
finansministern att det är ett värdigt slut för mig att
bidra till den gigantiska lönedumpning som förslaget
innebär?
Under tiden som regeringen tillsammans med
Centern anpassar den offentliga sektorn till konver-
gensprogrammet, genom att sätta bortre parenteser i
a-kassan och manipulera med nivåerna i socialförsäk-
ringarna, ökar klass- och könsskillnaderna. Barn och
äldre far illa och kan inte vänta tills den ekonomiska
politiken prioriterar den fulla sysselsättningen. Barn-
och äldreomsorgen måste därför redan nu återanställa
förskollärare, sjukvårdsbiträden, hemtjänstpersonal,
skolkuratorer och elevvårdare.
Nivåerna i socialförsäkringarna och a-kassan
måste därför redan i januari 1997 återställas till verk-
liga 80 % för att människor inte skall belasta kommu-
nernas socialbidragskonto, något som minskar ut-
rymmet för verksamheterna. Bostadstillägget till
pensionärerna måste höjas för att inte låginkomstpen-
sionärerna skall behöva köa till socialkontoren eller
till Frälsningsarméns soppkök.
Till sist: Att det var den manlige finansministern
och inte de två kvinnliga arbetsmarknadsministrarna
som presenterade de arbetsmarknadspolitiska propo-
sitionerna fick mig att förvånat höja på ögonbrynen.
Jag skall inte lägga mig i regeringens interna arbets-
ordning, men det hade varit intressant att höra fi-
nansministern kommentera hur han har för avsikt att
låta jämställdhetsperspektivet genomsyra alla politi-
kområden.
Herr talman! Jag står självfallet bakom alla Väns-
terpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar
jag inte bifall till någon reservation.