replik
Herr talman! Först vill jag kommentera det Viola
Furubjelke sade om östbiståndet. Hon beklagade att
inte finansutskottet följt upp det utrikesutskottet skrev
i sitt yttrande, men hade man lyssnat på Folkpartiets
representant Anne Wibble i finansutskottet och följt
hennes rekommendationer så hade man kunnat få en
skrivning på just det temat. I reservation 30, som jag
har yrkat bifall till, skriver vi följande: "Enligt fi-
nansutskottets uppfattning måste taket för utgiftsom-
råde 7, Internationellt bistånd, sättas så att det rymmer
såväl ett u-landsbistånd som närmar sig 1 % av BNI
som tillräckliga medel för att kunna föra Östeuropa-
samarbetet vidare." Det var synd att inte finansutskot-
tets socialdemokratiska ledamöter skrev under på det.
Jag minns mycket väl hösten 1992 och budskapet
till Chile. Jag motsatte mig det då, i de telefonsamtal
jag hade hem till Sverige, och jag motsätter mig det i
dag. Jag menar att vi skall klara av att få rätsida på
Sveriges finanser utan att skära i biståndet. Om man
inte resonerar på det sättet och har det globala per-
spektiv som jag har försökt ge uttryck för här i dag, då
har enprocentsmålet ingen bäring, för det är just det
som är enprocentsmålet.
Vi har i den här riksdagen beslutat att 1 % av BNI
skall gå till biståndet, och det skall ligga fast. Jag
beklagar att vi år ut och år in får en sådan här debatt
om enprocentsmålet. Hade riksdagen, som tanken var,
inte rört det här, då hade vi sluppit den här debatten,
och vi hade kunnat koncentrera oss på andra saker
inom biståndet.
Jag vill därför fråga Viola Furubjelke: Menar Vio-
la Furubjelke att det inte går att klara Sveriges eko-
nomi utan att skära i biståndet?