Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion 31 från Vänsterpartiet.
Till Viola Furubjelke vill jag först säga att det na-
turligtvis är bra att man från Socialdemokraternas sida
inte är nöjda utan beklagar att man måste göra denna
neddragning av biståndet. Det hade varit oerhört
märkligt om man hade tyckt att det var en bra åtgärd.
Men det är faktiskt, Viola Furubjelke, vad Pierre
Schori själv har sagt, att det är en nyttig omprövning
för biståndet med en sådan neddragning. Det är alltså
inte alla socialdemokrater som delar den uppfattning-
en, vilket jag beklagar.
Jag tycker också att det är bra att man från utri-
kesutskottet gemensamt har gått fram och visat på
nödvändigheten av att östbiståndet naturligtvis måste
fortsätta i minst den omfattning som det har haft hit-
tills.
Däremot förstår jag inte riktigt det Viola Furubjel-
ke sade i inledningen av sitt anförande, om kronans
fall och den svåra ekonomiska situationen hösten
1992 - är det en ursäkt för att vi i dag skall dra ner
biståndet? Det tycker jag i så fall är rätt långsökt,
eftersom det har gått viss tid sedan 1992. Det har
förvisso sedan dess kommit andra ekonomiska pro-
blem, som är allvarliga nog, men är det inte att gå väl
långt att tala om hösten 1992?
Vi tycks vara överens från flera håll om att vi skall
återställa biståndet på enprocentsnivå. Varför har då
inte utskottet kunnat skriva in det i betänkandet? Var-
för har vi inte gemensamt krävt att regeringen skall
framställa denna plan? Utskottsmajoriteten talar i
väldigt allmänna ordalag, medan vi i oppositionen vill
ha en konkret tidsplan där vi kan se vad som händer
1997 och 1998, hur mycket som läggs till, osv. Någon
sådan tidsplan finns inte, och det är verkligen att be-
klaga.