Herr talman! Jag vill säga så här: Det räcker gans-
ka långt mer Per-Ola Eriksson. Det har varit fullt
tillräckligt för att vi gemensamt har kunnat utarbeta
ett bra förslag som våra partier gemensamt står bak-
om. Det utesluter naturligtvis inte att även andra par-
tier kan medverka helt eller delvis. Vi får väl se vad
den fortsatta behandlingen i riksdagen innebär. Jag
hoppas naturligtvis att både Johan Lönnroth och andra
kan ställa sig bakom om inte alla så i varje fall en del
av förslagen. Vi kommer att få tillfälle att samarbeta
mera i Sveriges riksdag och i svensk politik framöver.
I grunden har jag en positiv syn på samarbete, låt vara
att vi inte alltid lyckas komma överens.
Johan Lönnroth tog upp LO och LO:s medlemmar.
Det är viktigt att inte sammanblanda samarbete med
partier i riksdagen å ena sidan med samarbete inom
arbetarrörelsens olika delar å andra sidan. Det är två
vitt skilda saker. Samarbete i riksdagen är nödvändigt,
om en regering inte har egen majoritet, för att säker-
ställa en majoritet. Självfallet innebär det att man får
ge och ta för att gemensamt komma fram till en bra
produkt. Vi har nu i drygt ett års tid haft ett gott sam-
arbete med Centern, som i flera sammanhang har
inneburit genomarbetade förslag som vi står bakom.
Jag hoppas att det kan fortsätta.
En helt annan sak är att socialdemokratin och
fackföreningsrörelsen, LO, är två grenar på arbetarrö-
relsens träd. Det finns naturligtvis starka gemensam-
ma värderingar. Det hindrar inte att det i vissa frågor
kan finnas meningsskiljaktigheter, inte minst därför
att vi har olika roller att spela. Fackföreningsrörelsen
är en intresseorganisation som har till uppgift att till-
varata sina medlemmars intressen.