Herr talman! Det som Viola Furubjelke avslutade
med vill jag absolut gå emot. Jag tror inte att det gyn-
nar biståndet på sikt att vi skär i det och att vi överger
enprocentsmålet.
Sedan vill jag gå tillbaka till 1992. Naturligtvis in-
ser jag att den urholkning av kronan som då skedde
betydde mycket för att biståndsländerna fick mindre i
reda pengar. Det beklagar vi allesammans djupt. Trots
detta ville socialdemokraterna tillsammans med mo-
deraterna som första åtgärd när man träffade krisupp-
görelsen skära dubbelt så mycket i biståndet som man
sedan gjorde. Den som lyckades motverka detta var
Alf Svensson. Trots att man visste hur värdet på den
svenska kronan var hade man alltså mage att göra
ännu större ingrepp om man hade fått som man ville.
När det gäller Ny demokrati sade Pierre Schori
1992 att det då i denna riksdag hade tagit plats ett
parti som hade gjort till en av sina huvuduppgifter att
sopa undan solidariteten och kapa biståndet. Det är
inget mindre än en skam för denna riksdag och en
skam för Sverige, sade han. Men nu är det socialde-
mokraterna och Centern som sopar undan solidarite-
ten och kapar biståndet på ett sätt som faktiskt saknar
motstycke i svensk biståndshistoria. Då menade Pierre
Schori att Ny demokrati var motiverat av
"trångsynthet, kortsiktighet och egoism". Jag kan inte
underlåta att ställa frågan: Vad är socialdemokrater-
nas drivkraft till denna exempellösa nedskärning av
svenskt bistånd?
Jag tycker att det är en skam att världens allra fat-
tigaste skall vara med och sanera Sveriges ekonomi.
Om man ser till hela tidsperioden har vi från kristde-
mokraterna lagt fram förslag om en kärvare budget än
vad socialdemokraterna och Centern har gjort. Ändå
har vi förmått att höja biståndsanslaget. För de tre
aktuella budgetåren ligger vi 2,5 miljarder, 2,8 miljar-
der och 4,3 miljarder högre än socialdemokraternas
och Centerns alternativ när det gäller biståndsansla-
get.