Herr talman! Det är alldeles givet att ett generöst
bistånd är en förutsättning för att vi skall kunna vara
effektiva på det här området, men i en besparingssi-
tuation kan det faktiskt också komma fram några goda
förbättringsförslag. Som jag tidigare redogjorde för
från talarstolen har vi i utskottet - och Eva Zetterberg
har själv medverkat till det - försökt att hitta ett slags
fördelningspolitik som gäller också inom biståndet.
Det handlar om att klart lägga fast att det fattigdoms-
bekämpande biståndet skall ha högsta prioritet, att vi
skall ha övergångstider och så att säga rulla reserva-
tionerna framför oss för att mildra effekterna, att
programlandssamarbetet så långt möjligt skall fortsät-
ta och att FN liksom enskilda organisationer i möjli-
gaste mån skall hållas skadeslösa.
Jag tror inte att vi kan köpa oss en säkerhetsråds-
plats. Jag tror att Sveriges goda anseende, det vi har
gjort och det vi kommer att göra, det man vet om
Sverige, skall vara tillräckligt för att vi skall få plat-
sen. Det är visserligen angeläget att vi upprätthåller
ett fortsatt gott rykte också när det gäller biståndsfrå-
gorna, och jag är övertygad om att vi kommer att
kunna göra det. Jag räknar med att en återgång till
enprocentsmålet skall kunna planeras ganska snart, att
vi så småningom skall kunna hitta en väg tillbaka och
att biståndet också kommer att kunna öka.