Herr talman! Jag försökte i mitt inlägg tala om för
Börje Nilsson och andra här i kammaren att det är
folkhälsomålet som är väsentligt för Folkpartiet, hur
människor skall må och leva i vårt fina land på lång
sikt. Men det vill Börje Nilsson som socialpolitiker
inte bry sig så mycket om.
Låt mig ta upp de argument som Börje Nilsson
framförde.
Han sade att det är de som har de största margina-
lerna som skall bidra. Men låt oss som socialpolitiker
vända på det. Hur skall det gå med de människor som
inte har några marginaler alls? Det är dem jag talar
om, deras förutsättningar och konsekvenserna för
dem.
Vi skall redovisa konsekvenserna, sade Börje
Nilsson. Men det är faktiskt regeringen som har resur-
ser, personal och annat för att klara av de bitarna. Jag
ställde frågor till den förra socialministern om ett
gemensamt högkostnadsskydd för sjuka och gamla.
Hon sade att det fanns bara åtta undersökningar om
detta och att det behövdes en nionde. Det måste väl
ändå vara regeringens uppgift att sköta de frågorna?
Låt mig ställa två frågor till Börje Nilsson.
Sjuk- och arbetsskadekommittén skall lägga fram
sitt betänkande i juni. I vårt delbetänkande har vi talat
om att det viktiga för att få ned sjukfrånvaron är att
erbjuda rehabilitering och att korta köerna i vården.
Alla politiker, hela kommittén, alla jag träffat är över-
ens om detta. I det sammanhanget skär socialdemo-
kraterna i anslagen till rehabilitering och i Dagmar-
pengarna. Hur skall det fungera, Börje Nilsson? Det
skulle jag bra gärna vilja veta.
Den andra frågan är: Vad händer med de gamla
och sjuka människor som går till läkare men inte har
råd att hämta sin medicin? Hur skall de människorna
klara sig? Vilken framtid har de? Hur ser Börje Nils-
son och Socialdemokraterna på folkhälsomålet att
dessa människor inte skall ha möjlighet att snabbt bli
friska och må väl i vårt samhälle?