Herr talman! Risken finns beträffande en stor del
av regeringens politik på det sociala området att det
blir negativa konsekvenser för folkhälsan. Statsminis-
tern säger alltid att alla måste spara. Jag har aldrig
hört honom säga att var och en av oss måste spara
efter förmåga. Regeringens upplägg av besparings-
förslagen saknar en heltäckande analys av besparing-
arnas effekter. Det saknas också konsekvensbeskriv-
ningar av budgetförslaget. Och vad värre är: Det sak-
nas uppenbarligen en vilja att genomföra en hälso-
ekonomisk konsekvensanalys av de sammanlagda
besparingarnas effekter på folkhälsan.
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har visat på
att kvinnor med arbetarbakgrund har den minst gynn-
samma hälsoutvecklingen. Ojämlikheterna i hälsa
ökar. Skillnader i arbete och inkomst får effekter på
hälsoläget. Vi vet att arbetare har 50 % högre sjuklig-
het och risk för tidigare dödsfall än högre tjänstemän
har.
Ungdomars alkohol- och narkotikamissbruk tende-
rar att öka, vilket leder till ökade skador. Vad soci-
alministern vill i dessa frågor är oklart. Hennes utta-
landen klargör inte om regeringen ens känner någon
större oro för den ökade konsumtionen av folköl och
knark.
Statsråden hävdar varje dag att arbetslösheten
skall bemästras. Trots det påståendet ökar arbetslöshe-
ten. Vi kan bara konstatera att regeringen stått tom-
hänt fram till i dag och att den saknar en politik för att
minska arbetslösheten. Är det någon som tror att det
blir fler jobb om högre kostnader läggs på företagen?
Folkpartiet motsätter sig att sjuklöneperioden förlängs
dels därför att företagen inte kompenseras fullt ut,
dels därför att det försvårar för handikappade att få
jobb.
Jag har i dag fått brev från Synskadades Riksför-
bund. Man känner stor oro för konsekvenserna av en
förlängd sjuklöneperiod. Jag delar den oron, eftersom
de handikappade redan i dag har mycket svårt att få
fotfäste på arbetsmarknaden. Att regeringen och
Centern förvärrar det hela genom att inte kompensera
arbetsgivarna fullt ut för kostnaderna bidrar självklart
till problemen för de handikappade.
Herr talman! Mot den bakgrunden skall regering-
ens socialpolitik bedömas. Besparingarna på pensio-
närskollektivet, på de funktionshindrade och på resur-
serna till rehabilitering och för att korta köerna i vår-
den liksom förslaget om ett försämrat högkostnads-
skydd leder sammantaget till att många människors
hälsa försämras. Låt mig ta några exempel på bespa-
ringar som leder fel.
Högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård
skall höjas två gånger - dels nu, dels senare när
HSU 2000 avlämnar sitt förslag. Varför inte avstå
från höjningen i höst och genomföra omläggningen
enligt av HSU 2000 framlagda förslag? Regeringens
och Centerns uppgörelse om högkostnadsskyddet är
enbart en maktdemonstration för att klämma åt de
sjuka.
Regeringens avisering om ett borttagande av tand-
vårdsförsäkringen beskriver en total oförmåga till
långsiktigt tänkande. Tandhälsan är i dag bra. Om den
rivs ned, syns effekterna först om ungefär 15-20 år.
Då får staten mångdubbla kostnader, samtidigt som
människors totala hälsa tar skada. Att spara i dag för
att få ökade kostnader i morgon är en fullständigt
obegriplig politik.
Regeringen föreslår ett antal okänsliga besparingar
inom pensionssektorn. Vi i Folkpartiet säger nej till
att förkorta tiden för omställningspensionen till efter-
levande till sex månader. Vi ställer oss också avvisan-
de till en halvering av ATP-delen i barnpensionen.
Jag trodde att socialdemokrater höll ATP som nå-
got heligt. Så är tydligen inte fallet när det gäller
föräldralösa barn. Då går det bra att dra in delar av
barnpensionen. Att den avlidne föräldern tjänat in
ATP-poängen spelar tydligen ingen roll.
Herr talman! Det är lätt att konstatera att det i re-
gel är papporna i familjerna som har de högsta in-
komsterna. Folkpartiet har drivit på för att föräldrarna
i större omfattning skall dela på vården av barnen. Nu
behåller regeringen mamma- och pappamånaden i
föräldraförsäkringen men tar bort stimulansbidraget
på 10 %. Det innebär att papporna sannolikt avstår
från sin pappamånad. Detta är ett exempel på social-
demokratisk jämställdhetspolitik som motverkar för-
äldrarnas möjligheter att dela på vården av barnen.
Folkpartiet var den drivande kraften bakom den
stora handikappreformen 1994. Tidigare var funk-
tionshindrade utlämnade till den kommun som de
levde i för stöd och service. I praktiken kunde de inte
flytta till en annan kommun. En kraftfull opinion fick
regeringen att backa från förslaget om att dra in
900 miljoner kronor. Trots opinionen skall de svagas-
te i vårt samhälle bidra med besparingar på
215 miljoner kronor. Visst kostar reformen mycket
pengar! Men var finns logiken i detta med att bidra till
besparingar efter förmåga när de sämst ställda skall
bära dessa bördor?
Jag förstår inte hur Centern kan medverka till den-
na försämring för svårt funktionshindrade. Har ni
socialdemokrater och centerpartister aldrig mött en
gravt funktionshindrad? Har ni aldrig mött dessa fa-
miljer som år ut och år in sliter och släpar för sina
barns bästa? Det är faktiskt en skam att de föräldrarna
skall klämmas åt!
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 49.
Helt kort vill jag säga att jag också har ett annat
engagemang. Det gäller ersättningssystemet för rov-
djursrivna renar. Med hänsyn till kammarens tid, herr
talman, väljer jag dock att enbart yrka bifall till reser-
vation 81.