Herr talman! Jag kom faktiskt att tänka på en kon-
versation mellan katten och Alice i underlandet. Alice
frågade vilken väg hon skulle gå. Då frågade katten
vart hon vill komma. Alice svarade att det inte spela-
de så stor roll. Då sa katten att det inte spelade någon
roll vilken väg hon tog heller.
Så är det litet grand med utgiftstaket. Man måste
faktiskt precisera målen betydligt mer. Då måste man
gå ned på underliggande nivåer för att se vad man vill
spara på. Man kan inte vara hur översiktlig som helst.
Jag tycker att Börje Nilsson skall läsa vår motion.
Där finns relativt klart angivet vilka områden vi avser
att dra ner på. Jag kan ge ett exempel. Det är fullt
möjligt att höja den reella pensionsåldern. Vi såg att
det gick mycket bra att sänka sjukförsäkringarna. Vi
har sett att bara för att man har pratat om förtidspen-
sionerna och deras skadlighet har de faktiskt börjat
minska.
Men samtidigt måste man ha en politik som ger
jobb och inte sysselsättning. Det handlar om verkliga
jobb. Det har talats mycket om det här tidigare i dag.
Det är den politiken som Socialdemokraterna inte
klarar av. De tar bort initiativkraft, företagaranda,
intresse för utbildning osv. Det är en lång väg att gå
tillbaka, och då måste man gå vår väg.