Herr talman! Jag tror att vi har samma uppfattning
i den här frågan i princip, men vi vill också se detta i
praktiken, och det som sker i praktiken talar ju emot
en biståndsvilja bland socialdemokraterna, åtminstone
just nu. En klar sänkning är ju på gång - det går inte
att komma ifrån.
Vi är överens om att vi skall komma tillbaka till
enprocentsmålet, men varför inte i en tidsplan kon-
kretisera hur och när det skall ske?
Herr talman! Viola Furubjelke säger att man ute i
världen är väldigt nöjd och talar om hur bra Sverige
har skött sig i internationella sammanhang. Ja, men
hur blir det i framtiden? Det är väl, lika litet som en
god ekonomi, något som är för alltid givet. Nu börjar
det gå upp för omvärlden att Sverige sänker sitt bi-
stånd. Det är inte det Sverige man är van att se - sig-
naler om detta har kommit från flera håll.
Jag påtalade tidigare risken vad gäller vår kandi-
datur till säkerhetsrådet, där vi skulle kunna ha ett
visst inflytande. Jag menar att Sverige i det samman-
hanget även i en rent egoistisk mening avhänder sig
möjligheten till ett inflytande genom att vi försämrar
vår möjlighet att kandidera genom att vi sänker bi-
ståndet.
Pierre Schori har själv lanserat begreppet
"skammens gräns", och den har han själv och rege-
ringen nått fram till i och med det här beslutet. Det
står tyvärr klart för alla dem som faktiskt hävdar be-
hovet och nödvändigheten av ett höjt bistånd, inte ett
sänkt.