Herr talman! Eva Zetterberg kan inte se samban-
det mellan det arbete som nu görs för att stärka svensk
ekonomi och det allvarliga kronfall och den valutakris
som var 1992. Det är väl inte så att en stark ekonomi
är för alltid given, utan om vi slappnade av för ett
enda ögonblick skulle vi väl ganska lätt återigen kun-
na hamna i den situation vi befann oss i 1992.
Detta är ingen ursäkt, utan det handlar bara om att
jag framför allt för Karl-Göran Biörsmark och Ingrid
Näslund vill påtala att det under den borgerliga rege-
ringsperioden skedde en tredjedels urholkning av
biståndet, utan att vi hade någon allvarlig debatt om
detta. Det vill vi inte uppleva igen.
Enprocentsmålet finns inskrivet i propositionen
och i vårt yttrande till finansutskottet.
Från min utgångspunkt känns det väldigt mycket
enklare att föra en debatt om hur vi skall kunna höja
biståndet än att föra den debatt som stundtals har förts
ute på möten, om än inte så mycket i den här kamma-
ren, om ifall Sverige över huvud taget har råd med
bistånd eller flyktingmottagande. Även om jag nu är
beredd att rösta för bifall till de föreslagna besparing-
arna känns det oerhört mycket lättare när debatten
förs på de här premisserna. Det är ändå ett tecken på
att vi här i kammaren står för samma solidaritet och
att biståndsviljan är stark. Biståndsviljan är stark ute i
landet också - som Eva Zetterberg påpekade - men
jag tror att den är ännu starkare här i riksdagen, bland
oss som faktiskt har oerhört mycket internationella
kontakter och som ser hur bra biståndet fungerar och
att det verkar där det finns.