Herr talman! Denna dag utgör ett övertydligt ex-
empel på hur ojämn regeringen är i sitt arbete med
åtgärder för att bemästra Sveriges stora problem.
När det gäller sysselsättningsfrämjande åtgärder
har regeringen varit så saktfärdig att oppositionen fått
driva fram regeringens agerande. Förslaget har pre-
senterats i dag på för kammaren.
När det gäller den kamerala saneringspolitiken är
det närmast tvärtom. Där far finansministern fram
med rödpennan i en så vådlig fart att han inte har full
kontroll. Resultatet blir i vissa fall ogenomtänkt och
därigenom dåligt, och i värsta fall oförsvarligt ur
fördelningspolitiskt perspektiv. Konsekvent saknas
konsekvensanalyser.
Herr talman! Högkostnadsskyddet i sjukvården är
exempel på detta senare. Utredningen HSU 2000 har
ägnat mycken tid, energi och möda åt att lägga fram
genomtänkta förslag. Dessa kan regeringen plötsligt
inte invänta. De skall man fundera på senare för ett
eventuellt införande år 1997. Men nu vid halvårsskif-
tet skall en kraftig höjning träda i kraft. Utskottets
modifierade förslag är inte mycket bättre än regering-
ens. Reaktionerna har varit kraftfulla, och det är fullt
förståeligt. Vi kristdemokrater ställer inte upp på detta
hastverk. Vi är däremot beredda att till hösten diskute-
ra förändringar utifrån förslagen i HSU 2000.
Det nu liggande förslaget innebär att patienter med
svåra och långvariga sjukdomar tvingas bära ett
mycket tungt besparingskrav. För oss kristdemokrater
är det en viktig grundprincip att ingen skall behöva
avstå från vård av ekonomiska skäl. Högkostnads-
skyddet bör ligga kvar oförändrat på 1 800 kronor
budgetåret ut. Jag yrkar därför bifall till reservation
48.
Herr talman! Regeringens förslag på tandvårdsom-
rådet är ytterligare ett exempel på dåliga, ogenom-
tänkta förslag. Samtidigt som regeringen i praktiken
aviserar den allmänna tandvårdsförsäkringens avskaf-
fande fr.o.m. år 1998 föreslås en omfattande revide-
ring av nuvarande tandvårdstaxa fr.o.m. den 1 oktober
i höst. Den reviderade taxan skall bara gälla i 15 må-
nader och sedan skrotas. Men innan den allmänna
tandvårdsförsäkringen skrotas skall den ge ett ökat
statligt stöd till dem som har relativt låga tandvårds-
kostnader och ge minskat stöd till dem som har högre
kostnader.
Detta kallar jag omvänd fördelningspolitik. Det är
direkt stötande att höja stödet till dem som har kost-
nader på 700-3 000 kronor, sänka för dem som har
kostnader på 3 000-7 000 kronor, och sänka kraftigt
för dem som har på 7 000-13 500 kronor. Den nivån
kallar jag för hög tandvårdskostnad. Där skall man
minska från 70% till 35% i den statliga subventionen.
Regeringens förslag stöds av en utskottsmajoritet
bestående av Socialdemokraterna, Centern och Miljö-
partiet i både socialförsäkringsutskottet och finansut-
skottet. Motivet till denna acceptans är mycket märk-
ligt. Att flertalet medborgare får sänkta tandvårds-
kostnader motiverar ställningstagandena i utskotten.
Detta kan inte kallas för något annat än omvänd för-
delningspolitik.
Denna politik innebär ett gynnande av flertalet och
ett missgynnande av den minoritet som har de största
behoven. Jag trodde att fördelningspolitik gick ut på
att skydda dem med de största behoven. Vi kristde-
mokrater hävdar fortfarande att det är det som är
fördelningspolitik. Däremot accepterar vi kristdemo-
krater den besparing som regeringen föreslår inom
detta område. Men när besparingen genomförs skall
det ske på ett sådant sätt att de ökade kostnaderna tas
ut av det stora flertalet med någorlunda god tandhälsa
och relativt låga tandvårdskostnader. Det är för oss
fullständigt självklart
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
53. Dessutom yrkar jag bifall till reservation 33, som
handlar om biståndet.