Fru talman! Jag tar lätt på kritiken som Gunnar
Goude framfört mot Folkpartiet när det gäller resurs-
frågor. Jag vet att Lars Leijonborg, jag och alla andra
i Folkpartiet inte gör annat än åker land och rike runt
och talar om vikten av förstärkningar inom vård, skola
och omsorg. Det är snarast förvånande att Gunnar
Goude har missat detta. Att stärka dessa områden är
en av våra huvudpunkter.
Gunnar Goude ställde en fråga till mig om lärarlö-
nerna. Vi tycker att de är för låga och borde höjas. Jag
kan ge Gunnar Goude en poäng i att det inte är
okomplicerat att diskutera lönefrågor. Det är natur-
ligtvis inte ett politiskt beslut.
Men när man tycker att lärarnas funktion är så
viktig som vi tycker i Folkpartiet, och att det måste
komma fram fler, duktiga och kompetenta lärare, och
de lärare vi har skall känna sig uppskattade för sitt
arbete, blir det nästan larvigt att tala om allting utom
lönefrågor. I så fall skulle jag kunna försvara mig med
att Miljöpartiet är betydligt värre. Lärarlönerna är en
ekonomisk västanfläkt jämfört med era krav på ar-
betstidsförkortningar. Det är väl i högsta grad en
avtalsfråga? De kostar enorma resurser, vilket jag
absolut inte tror att ni har intecknat i era budgetar.
Sedan var det precis som i mitt replikskifte med
Andreas Carlgren: Vi måste komma bort från före-
ställningen att det enda sättet för kommuner och
landsting att få ökade resurser är att vi här i riksdagen
beslutar om några miljarder till.
Grundproblemet för Miljöpartiet - och andra par-
tier på vänsterkanten - är att en röst på Miljöpartiet
innebär att Göran Persson är kvar på statsministerpos-
ten. Den statsministerposten har på fyra år inneburit
att inte ett enda jobb har tillkommit. Vi spenderar 150
miljarder för att betala arbetslösa människor. Det är
grundproblemet för resursbristen.