Skolfrågor

Fru talman! Jag tror egentligen att bildning och

kunskap är den viktigaste enskilda faktorn för en

fortsatt utveckling av ett positivt samhällsklimat, för

en fortsatt positiv samhällsutveckling. Det tror jag

också att vi är rätt överens om. Frågan blir då: Hur

skall vi lyckas med det uppdraget? Flera talare i de-

batten i dag har berört den frågan på ett bra sätt. Pu-

delns kärna ligger utan tvivel i att utgå från kvaliteter-

na, resurserna, begåvningarna, det som faktiskt finns

inne i var och en av oss. Ingen annan människa är lik

den andra, utan var och en bär vi på någonting som

ingen annan har. Jag tror att det är pudelns kärna i

hela utbildningssystemet, att det är det vi måste utgå

från om vi skall lyckas. Då väcker vi intresset och

lusten för sökandet efter kunskap.

Detta blir en bjärt kontrast till det som Ulf Melin

målar upp och som också återfinns i moderaternas

synpunkter i betänkandet. De säger att det är viktigt

med ytterligare betygssteg och att elvaåringens kun-

skap skall mätas i betyg. Det skapar inte en bra skola

och goda förutsättningar för framtiden. En bra skola

skapas inte heller genom att vi delar upp kärnämnena

i ett A- och ett B-lag. Det är inte det som skapar möj-

ligheter och tar vara på de stora begåvningar som vi

behöver i det framtida samhället.

Nej, Moderata samlingspartiets förslag bör hamna

i papperskorgen. Alla behövs och har rätt till en lik-

värdig grundutbildning, och det gäller både grundsko-

la och gymnasieskola.

Vilka åtgärder vidtas nu, och vad är vi socialde-

mokrater beredda att göra? Till att börja med handlar

det om något som varit mycket uppe i debatten i dag.

Det handlar om att vi med egna pengar, hopjobbade

pengar, kan höja statsbidragen till kommunerna. Det

gör vi med de 16 miljarderna, som kommer att ligga

fast under kommande år i en ordentlig höjning. Då

blir det patetiskt att i debatten höra talare från flera av

de borgerliga partier som satt i regeringen under förra

perioden. Nu helt plötsligt ställer man sig i rad och

säger att det skall tas fram mer pengar till offentlig

verksamhet - det går ju att plocka fram protokollen

och läsa vad man sade tidigare och hur man jobbade.

Bara det att man orsakade underbalanseringen i bud-

geten och tycks ta det som måttstock varje gång man

kommer i regeringsställning - på 70-talet liksom

senare - har fått till följd att vi nu befinner oss i det

här läget.

De här pengarna som kommer - förra året, i år,

nästa år osv. - i en trappstegshöjning innebär faktiskt

att det nu styrs pengar till barn med särskilda behov.

Över huvud taget styrs det pengar till de insatser som

är nödvändiga att klara. Det är naturligtvis den första

förutsättningen för att kunna göra en bättre skola. Det

är ingen tvekan om det, även om det jag tog upp i min

inledning är grunden.

Vi kan nu också se ett behov av mer stöd till

kommunerna för att utveckla skolplanerna och för-

bättra uppföljningsansvaret med utvärdering och

kvalitetssäkring. En annan viktig fråga är den översyn

av lärarutbildningen som nu görs av Lärarutbild-

ningskommittén. Här tror jag att bl.a. frågorna om

rekryteringen, lärarkunskapen och skolledarrollen

kommer att påverka skolutvecklingen på ett påtagligt

sätt.

Demokratiseringen av skolan är en av de absolut

viktigaste frågorna, och den utvecklas nu i försöks-

verksamhet runt om i landet. Nu skapas en process

mot en ökad dialog mellan skolpersonal, studerande,

föräldrar och omgivande samhälle.

När det gäller grundskolan behövs det också en

starkare ställning för modersmålet, både svenskan och

andra modersmål. På vilket sätt bereds just nu i Re-

geringskansliet.

Betyg är inte allt när vi skall mäta kunskap, långt

därifrån. Det framgick också alldeles klart av min

inledning. Jag vill påstå att utvecklingssamtalen är

viktigare. Ett slags avstämning av kunskapen finns

med som ett led i samtalen och skall ge svar på om

extra stöd och hjälp skall sättas in. För detta finns det

också stöd i grundskoleförordningen.

Men betygen är tydligen en väldigt central fråga

för flera av de andra partierna - Moderata samlings-

partiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och

Centern. Man bokstavligt talat tävlar om att ha lägsta

nivå för betyg - Moderaterna i fjärde klass, Folkpar-

tiet i sjätte klass, Centern och Kristdemokraterna i

sjunde klass. Nuvarande betygssystem beslutades

faktiskt på riksmötet 1994/95! Man kan ju tro att det

var någonstans långt borta i tiden. Vi kan inte hålla på

och stöpa om betygssystemet stup i ett.

Tid finns nu för både eftertanke och erfarenhet.

Skolverket har regeringens uppdrag att både analysera

betygssystemets effekter och prioritera insatser som

syftar till att fler lämnar skolan med fullständiga be-

tyg. De nationella proven kommer också att utvecklas

för en bättre kvalitetssäkring.

Ett annat viktigt område är att stärka kulturinne-

hållet, precis som Vänstern har skrivit, dock utan att

fastna i en formalisering av det. Just nu arbetar i Re-

geringskansliet en arbetsgrupp, Kultur i skolan, som

under våren kommer att presentera en idéskrift. Det

kommer att stärka kulturarbetet i skolan. Sedan får vi

inte glömma bort att vårt alltmer mångkulturella sam-

hälle är en skatt och en tillgång i det här arbetet.

Det elevvårdande insatserna behöver också stär-

kas. Hur och på vilket sätt bereds också nu, som

framgår av betänkandet, med stöd av Barnpsykiatri-

kommitténs förslag.

När det gäller gymnasieskolan måste den allmänna

utbildningsnivån ständigt anpassas till samhälls- och

arbetslivets villkor och utveckling. Detta pratar vi ofta

om. Som ett led i och en följd av detta kommer det

under våren en budgetproposition om gymnasiesko-

lan. Den har som underlag Gymnasiekommitténs

betänkande och regeringens utvecklingsplan och

förväntas bl.a. ta upp en mer generell struktur för

nationella program, nytt teknikprogram och ny lär-

lingsutbildning. Dessutom gör Skolverket en översyn

av målen för de nationella programmen med syfte att

programmens karaktär skall bli tydligare.

Även för gymnasieskolan får målen en större be-

tydelse. Dessutom tonas timplanen ned genom att

riktvärden ersatt minsta garanterade tid för ämnesun-

dervisning.

Yrkesämnena är ett annat område där programmen

behöver stärkas både organisatoriskt och innehålls-

mässigt, inte minst när det gäller hur man jobbar med

kärn- och karaktärsämnena. Där måste man samarbeta

på ett helt annat sätt. Arbetslivet måste engagera sig

mer i gymnasieskolan, men också skolan måste öka

sitt engagemang och bli bättre på samarbete.

Gymnasieskolan har också en viktig uppgift i att

stimulera och finna arbetsformer som utvecklar ung-

domarnas fantasi och skapande, engagemang och

initiativförmåga - egenskaper som är viktiga för ett

starkt samhällsengagemang och för att leda och starta

verksamheter och företag. Detta måste alla få del av.

Fru talman! Det finns något som jag tycker är oer-

hört viktigt just nu, och det är att vi försöker ge en

rättvisande bild av dagens skola - inte den vrångbild

som man alltför ofta möter i massmedierna. Eländes

elände kablas ut som om det var allmänt giltigt för

hela vår svenska skola. När fick vi se de goda exemp-

len? Det är trots allt genom att lyfta fram dem som vi

får möjliga förebilder och exempel att pröva. Att se

möjligheter i stället för problem skapar växande och

undanröjer hinder. Det vet vi från alla möjliga andra

sammanhang.

De allra flesta studerande barn och ungdomar

möter en skola med professionella, kunniga och enga-

gerade vuxna, en skola som mycket aktivt bidrar till

att unga människor växer och utvecklas till harmonis-

ka, självständiga och aktiva medborgare. Runt om i

landet, på skola efter skola, sprudlar det av kreativitet

och nya, spännande sätt att jobba. Jag tror att det var

över 1 000 förslag på nya sätt att jobba i skolan som

departementet fått ta emot.

Kunskapsmässigt har vi en i internationell jämfö-

relse fantastisk skola, där våra barn och ungdomar lär

in kunskap som ligger i världstopp. Kvaliteten i det

svenska utbildningssystemet ger oss unika möjligheter

att förverkliga det goda livet och stärka vår sociala

välfärd och trygghet.

Fru talman! Det andra stora och viktiga är natur-

ligtvis att nu undanröja de kvarstående bristerna i vårt

skolsystem. Så länge vi har en skola där inte alla får

chansen har vi fortfarande brister. Exempelvis visar

Skolverkets rapport att 6 % lämnade skolan med

ofullständiga slutbetyg våren 1997. Alla kan! Ingen är

obildbar! Några har svårigheter att läsa, räkna och

skriva men bär i stället på unika färdigheter och be-

gåvningar. Som jag sade i min inledning bär vi alla på

detta. Om vi utgår från dessa färdigheter och begåv-

ningar i stället för svårigheterna vinner vi två saker -

dels att grabben eller tjejen växer i tillit och självför-

troende och odlar sin talang till fromma för sig själv,

skolan och samhället, dels att skolans basfärdigheter

lärs in via utvecklandet av dessa färdigheter, intressen

och talanger. Det finns massor av sådana exempel.

Temastudier, samarbete mellan kärnämnen och

karaktärsämnen samt elevaktivt arbetssätt med kun-

skapssökning och arbetslag är några exempel på nya

arbetssätt som nu tränger undan föråldrad klassrums-

struktur och katederundervisning. En likvärdig skola

utgår från individperspektivet och ger alla samma

chans till eftergymnasiala studier, yrkesutbildning,

högskola och jobb.

Viljan och beslutsamheten att göra allt detta har vi

socialdemokrater, och det är första förutsättningen.

Det är 75-80 % av möjligheterna att lyckas; resten är

insikt och kunskap.

Fru talman! Motionerna i betänkandena UbU10

och UbU11 och reservationerna till dessa berör an-

tingen sådana frågor som behandlats och avslagits av

föregående riksmöte eller frågor som nu bereds i

Regeringskansliet för en kommande behandling här i

kammaren. Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på

samtliga reservationer och bifall till utbildningsutskot-

tets hemställan i betänkandena UbU10 och UbU11.