Herr talman! Bilden av den svenska skolan är ju
milt uttryckt ganska skiftande. Å ena sidan kan man
se att Skolverket tillsammans med statsrådet Ylva
Johansson har en presskonferens där man säger att
den svenska skolan är i världsklass. Då syftar jag på
den timsundersökning som Sverige deltog i nyligen.
Där nådde vi i vissa delar väldigt bra resultat. Jag tror
emellertid att det faktiskt är väldigt viktigt att man gör
en rejäl analys av undersökningen och resultaten.
Å andra sidan kan man också få en bild att det är
kris i den svenska skolan. Det är mycket våld. Det är
mobbning, okvädingsord och mycket annat. Många
elever blir underkända i grundskolan - och även i
gymnasieskolan.
Jag tror att man, om man tittar på debatten som
sådan, kan säga att den svenska skolan i vissa delar är
bra. Det skall vi vara stolta över. Men i vissa delar är
det problem, och dessa problem måste vi också disku-
tera och försöka hitta lösningar på.
Ett stort problem, tycker jag, är att Socialdemokra-
terna har duckat väldigt mycket i debatten. Man pra-
tar ibland om kvalitet och sådana saker, men det man
åstadkommer är egentligen bara kvantitet. Ett ganska
bra exempel på det är att regeringen enligt den pro-
positionsförteckning som vi fick när vi började ses-
sionen i januari avsåg att komma med en proposition
som skulle heta Kvaliteten i skolan. Den hade jag
stora förväntningar på. Jag trodde att den skulle inne-
hålla en hel del förslag till lösningar, kvalitetshöjande
åtgärder och sådana ting. Men därav blev platt intet.
Det enda man orkade var att komma med en pro-
position som man kallar för Läroplan för det obliga-
toriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshem-
met m.m. Det var allt man orkade komma fram till.
Det är ett oerhört tunt dokument - precis som alla
andra dokument som den här regeringen har presterat.
I vissa stunder pratar man om att öka lärarkraften i
skolan, utnyttja de professionella, elevernas valmöj-
ligheter och sådana saker. Men de förslag som man
lägger på riksdagens bord har ju motsatt inriktning
hela vägen. Vad som nu krävs är faktiskt att vi får en
rejäl debatt om vad som bör göras i Sverige för att
både grundskolan och gymnasieskolan skall nå bättre
undervisningsresultat.
Det Socialdemokraterna gjort som enligt min me-
ning har inneburit att man faktiskt har sänkt kvaliteten
i grundskolan är följande: Man har tagit bort möjlig-
heterna för skolan att ge betyg före årskurs 8. Nu får
man bara ge betyg i årskurs 8, och det är så dags då.
Det är frivilligt för skolorna att vara med in de natio-
nella proven i årskurs 5. Man har tagit bort obligato-
riet att skolorna skall ge studieomdöme till eleverna
efter årskurs 5. Man har minskat elevernas valmöjlig-
heter i timplanen. Svenska 2 likställs med svenska när
man skall söka till gymnasiet. Allt detta är kvalitets-
sänkningar.
Vad som i stället behöver göras för att vi skall
höja kvaliteten i grundskolan är för det första att ge
betyg tidigare. För det andra skall det vara flera be-
tygssteg än i dag. När man är ute och träffar lärare
och elever är nästan alltid det största önskemålet att
man skall få ge betyg tidigare och att det skall vara
fler steg.
Eleverna skall ha rätt att få skriftliga omdömen i
grundskolan. Skolorna skall delta i de nationella ut-
värderingarna. Det är oerhört viktigt om vi som fattar
beslut om målen i skolan också skall kunna utvärdera
dem på rätt sätt.
Vi måste också, tycker jag, mer diskutera under-
visningsresultaten i grundskolan. Det är inte rimligt
att 8-9 % av eleverna är icke godkända i ett eller flera
ämnen när de lämnar grundskolan. I stället för att
diskutera längden i grundskolan borde man debattera
resultaten. Enligt vårt perspektiv kommer de flesta att
gå i grundskolan i nio år. Men en del klarar av det på
åtta år, och några behöver tio år. Det viktigaste är att
man är förberedd för att gå vidare till gymnasiet. Man
måste jobba mer åldersblandat, våga nivågruppera
och ha större flexibilitet i grundskolan än vad man har
i dag.
Samma sak gäller gymnasiet. Det är ju ändå så att
vi ser - det gäller framför allt de yrkesförberedande
programmen - att många elever är icke godkända i
främst ämnena matematik, engelska och svenska. Det
är inte rimligt att ha samma mål för alla elever i gym-
nasieskolan när det gäller kärnämnena. I stället måste
vi tillåta att man kan ha alternativa kurser med lägre
mål. Det ger i och för sig inte högskolebehörighet,
men detta skall inte vara ett självändamål. Eleverna
skall dock naturligtvis ha möjlighet att komplettera
sina betyg om de vill läsa vidare till högre utbildning.
Det är också viktigt att vi får färre kärnämnen i
gymnasieskolan än vad vi har i dag. Vi måste vidare
se över programstrukturen. Vi menar att gymnasiesko-
lan i vissa delar inte är anpassad till det arbetsliv och
det samhällsliv som vi ser framför oss. Vi måste få till
stånd en bättre samverkan mellan skolan och arbetsli-
vet. Vi måste ha en större andel av yrkesutbildningen
förlagd ute i arbetslivet om vi skall ha en god kvalitet
i gymnasieskolan.
Vi måste också införa en modern lärlingsutbild-
ning. Det måste vara en lärlingsutbildning som bygger
på en kombination av lärande i skolan och i arbetsli-
vet. Arbetslivet skall få ersättning utifrån den presta-
tion man utför, den utbildning man genomför, och
lärlingen skall också få ersättning utifrån den presta-
tion som han eller hon utför i produktionen.
Vi måste införa en modern gymnasieexamen. Det
är ju bara Sverige av de västeuropeiska länderna som
inte har någon gymnasieexamen. Den skall vara inter-
nationellt gångbar, och den skall också innebära en
kvalitetssäkring för gymnasieskolan där man skall se
om man har nått upp till de mål vad gäller kurser,
ämnen osv. som föreskrivs i kursplaner och läropla-
ner. Det skall alltså vara en form av skolans
ISO 9000.
Man skall dessutom, herr talman, ha möjlighet att
komplettera sina betyg när man går i gymnasieskolan.
Det är ett fullständigt absurt system som man har
infört från regeringens sida att de elever som har
betyg som ligger över Godkänd-nivån inte skall ha
möjlighet att komplettera dessa när de går i gymnasie-
skolan. Det får man göra när man har slutat gymnasie-
skolan, och då i den kommunala vuxenutbildningen.
Det gör att man hamnar i en ändlös rundgång, vil-
ket innebär att elever, gymnasiestudenter, sitter på
komvux och tar upp platser året efter för att komplet-
tera upp sina betyg och höja dem. Sedan blir de för-
hoppningsvis antagna till högskolan året efter. Då får
de elever som då kommer ut gå i komvux för att
komplettera sina betyg. Annars blir de utslagna av
dem som har varit inne i systemet. Det är ett fullstän-
digt absurt system.
Vad vi också behöver göra är att införa ett kvali-
tetsinstitut i detta land, som skall ha ansvar för att
göra uppföljning och utvärdering av både grundsko-
lan och gymnasieskolan. Den skall vara helt fristående
från staten. Det är först då skolan kan få en oberoende
granskning där vi kan se om den når de mål, de resul-
tat, som vi har fattat beslut om på respektive nivåer.
Det är en ganska lustig situation vi har i Sverige i
dag; att Skolverket dels är myndigheten, dels de som
utvärderar skolan. Skolverket fastställer kursplaner,
betygskriterier osv. Sedan utvärderar man också des-
sa. Självfallet skall man utvärdera. Det skall man göra
på alla nivåer. Men vi måste ha ett fristående kvali-
tetsinstitut som gör detta.
Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1 under mom. 1 i betänkande 10 och till
reservation 4 i betänkande 11.