Fru talman! De två tidigare talarna Andreas
Carlgren och Ola Ström har angivit tonen i debatten.
Den har fått en mycket allmänpolitisk inriktning. Jag
kommer därför att mycket snabbt försöka att konkreti-
sera de förslag som Vänsterpartiet har när det gäller
skolan och avsluta med det som betänkandet egentli-
gen handlar om.
Ola Ström sade att fler jobb är väldigt viktigt. Det
är någonting som vi i Vänsterpartiet har poängterat
hela tiden under den här mandatperioden. Låt mer
pengar återgå till kommuner och landsting, där beho-
ven finns, för att slå vakt om kvinnojobben. Ge skolan
ökade resurser. Vi tycker att man skall överväga ett
sektorsbidrag för förskolan, grundskolan och gymna-
sieskolan. Det är staten som har ansvaret för att alla
barn får en likvärdig utbildning.
Vänsterpartiet vill arbeta för en sammanhållen
trettonårig ungdomsskola där teori och praktik varvas
och där stor hänsyn tas till elevernas intellektuella
mognadsnivå. Vi vill slopa de graderade betygen i
skolan och vill göra utvecklingssamtalet obligatoriskt
även i gymnasieskolan.
Vi menar att det finns ett behov av en samlad
översyn av gymnasieskolans styrdokument och att
även kursplanerna behöver ses över, liksom systemet
med gymnasiepoäng.
Vi tycker också att man måste förbättra den fysis-
ka och psykosociala miljön. Skolmiljön har en viktig
roll i skolans lärprocesser. En kreativ miljö ökar triv-
seln och minskar förekomsten av destruktivt beteende.
Skapa skolenheter med färre elever! Då ökar möj-
ligheterna till ett nära och personligt förhållningssätt
mellan eleverna och mellan elever och lärare. Den
sociala kontrollen ökar, och därmed minskar också
förekomsten av våld, sexuella trakasserier och
mobbning.
Minska klasstorlekarna och arbeta med mera
flexibla gruppindelningar! I mindre grupper förbättras
kommunikationen, och kommunikationsmönstret
förändras. Alla kan komma till tals. Även de tysta
eleverna synliggörs, och förhållandet mellan flickor
och pojkar blir mera jämställt. Klimatet blir mjukare,
varmare, mer accepterande, och arbetsmiljön blir
lugnare. Lärarna får möjlighet att individualisera
undervisningen och möta elevernas behov. Undervis-
ningen kan i högre grad utgå från elevernas förutsätt-
ningar, deras egna erfarenheter och intressen. I en
sådan skola finns tid för de personliga mötena. Vi
tycker att ingen klass bör ha fler än 25 elever. I en
klass bör det aldrig vara mer än en tredjedel av ele-
verna som är i behov av särskilt stöd. Forskningen ger
en entydig bild av att modellinlärningen annars kant-
rar över mot det negativa.
Läraryrket måste blir mer attraktivt och få högre
status. Lärarna måste få mer inflytande och bli delak-
tiga även i beslut som rör ekonomin, organisationen
av undervisning, schemaläggning etc. Lärarnas insat-
ser måste värderas kontinuerligt. Skolledarnas roll
som pedagogiska ledare och personalansvariga måste
förstärkas. Fortbildningen av lärare måste förändras
och förbättras, liksom skolledarutbildningen.
Lärarutbildningen måste moderniseras, så att den
bättre motsvarar behoven i dagens samhälle och sko-
la, och läraryrket måste ges bättre karriärmöjligheter.
Men jag tror inte att ett ökat antal lektorer på gymna-
sieskolan löser dessa problem. Lärarutbildningen
måste ge en bred grundutbildning, inriktad på infor-
mationshantering, utbildningsplanering, kunskapsut-
veckling och ledarskap. Lärarna måste bli mer av
generalister. I ett samhälle där man bedömer att 40 %
av jobben inom något decennium kommer att finnas
inom informationshantering och kunskapsutveckling
kommer den här typen av lärare att vara mycket at-
traktiva även inom andra sektorer i samhället.
Mer pengar måste också satsas på skolforskning.
Det är ytterst beklagligt att regeringen nu dragit ned
på anslagen till forskningen. Det finns ju en mängd
angelägna områden att forska kring. Vänsterpartiet
har i sina motioner om skolan pekat på några sådana
områden. Ola Ström värnar om barnen med och i
svårigheter. Är han med på att kvalitetssäkra elevvår-
den? Det är så oerhört viktigt att personal som arbetar
med barn med och i svårigheter får handledning av en
psykolog. Det finns undersökningar som visar att
endast ett fåtal lärare har en utarbetad strategi för att
bemästra kritiska och störande skolsituationer.
Jag tror att även föräldrarna kan behöva psyko-
logstöd kortare eller längre tider vid en kris. Vi vet,
att problemen som det nu är skjuts över till barn- och
ungdomspsykiatrin, där antalet vårdsökande har ökat
dramatiskt under senare år. Det har resulterat i mycket
långa väntetider, vilket inte bara innebär en samhälls-
ekonomisk tragedi utan också en personlig tragedi för
många barn och föräldrar.
I fråga om resurstilldelningen håller jag med om
att förändringar måste ske i kommunerna. Skolor med
många elever som har behov av särskilt stöd och som
ligger i särskilt utsatta områden måste få bättre eko-
nomi. Kommunpolitikerna måste bli bättre på att göra
en differentierad resurstilldelning. Segregationen i
vårt samhälle är inte enbart ett storstadsproblem. Men
det står klart att boendesegregationen och dess kon-
sekvenser i Stockholm, Göteborg och Malmö är en
tickande bomb. Något måste göras, och det måste
göras snart!
Vi har föreslagit att Skolverket skall tilldelas me-
del för att kunna gå in och aktivt stödja dessa skolor.
Vi tror också att kommunpolitikerna måste lära sig att
prioritera bättre och mer medvetet.
Läromedlen måste bli bättre. Eleverna måste sti-
muleras att läsa. Boken och skönlitteraturens betydel-
se måste markeras mycket tydligare än nu. Datorer är
bra som hjälpmedel, men de kan aldrig ersätta ett
lärarstöd. En okritiskt och oreflekterad tilltro till dato-
rernas möjligheter att stimulera inlärning kan resultera
i det som forskarna kallar pseudosofistikering. Barnet
lär sig för tidigt i förhållande till sin mognadsgrad,
och barnet lär sig på ett mekaniskt sätt som sedan kan
bli ett hinder för en djupare förståelse.
Uppföljningen och kontrollen i skolan måste ock-
så blir bättre. Skolverket måste få sanktionsmöjlighe-
ter.
Jag skall snabbt ta upp litet av det som sagts. Be-
tänkandet handlar egentligen mycket om betygen. Jag
skulle vilja ställa en fråga till betygsivrarna, som vill
ha många skalsteg och ser det som en av lösningarna
på skolans problem: Behövs det verkligen i dagens
skola? Behövs betygen som urvalsinstrument för
gymnasieskolan? Knappast, anser jag. I dag är gym-
nasieskolan utbyggd så att den kan ta emot alla elever
från grundskolan. Den bärande principen är att alla
elever skall ha rätt att få den gymnasieutbildning de
önskar. Den principen ställer vi ju alla upp på.
För mig och Vänsterpartiet är det självklart att
eleverna måste ha nått en viss kunskapsnivå för att
kunna gå vidare i sina studier till gymnasieskolan.
Men den nivån är kopplad till godkännandegränsen
och inte till en gradering av betygen. Det informa-
tionsvärde som kan ligga i betygen kan man på ett
mer nyanserat och bättre sätt ge genom utvecklings-
samtalen. Där kan man få fram åsikter, upplevelser
och förväntningar som inte kommer fram i andra
sammanhang. Lärare, elever och föräldrar kan där
tillsammans försöka formulera åtgärdsprogram för att
elevernas resurser skall kunna utnyttjas och användas
på ett bättre sätt.
Jag tror inte att det finns något pedagogiskt värde
med betygen. Jag tror inte heller att man behöver
betyg för att få eleverna studiemotiverade. Tvärtom
bidrar betygen till att man bara fokuserar på det som
är mätbart i ämnet. Det är lätt att de som gång på gång
misslyckas och får dåliga betyg i en graderad betygs-
skala får en mycket negativt självbild. De ger upp
tidigt, fastän vi vet att barn mognar olika fort och att
det finns stora skillnader mellan barn i samma klass.
Vi vet också att betygen har en mycket styrande
effekt på arbetssätt och arbetsformer i skolan. Det är
ytinlärning och inte djup som premieras. Därmed har
betygen en hindrande och försvårande inverkan på
den pedagogiska utvecklingen. Dessutom tror jag att
betygen kan inverka menligt på den förtroendefulla
relationen mellan elever och lärare, som är som
grundläggande för att inlärning skall vara möjlig.
Till sist - betygen är ett dåligt prognosinstrument
för fortsatt utbildning. Jag hoppas nu att regeringen
följer Skolkommitténs förslag i detta sammanhang.
Det skulle vara ett lyft för svensk skola.
Vi vill avskaffa timplanen, men vi tror att det är
fel tid att göra det nu. Kommunernas dåliga ekonomi
gör att det skulle kunna få negativa konsekvenser,
som att man började skära ned på undervisningstiden.
Vi avvisar bestämt alla förslag om alternativa kur-
ser i kärnämnen. Det vill jag slå fast. Sådana förslag
andas uppgivenhet och är faktiskt ett uppenbart svek
mot stora grupper av elever. Skolan borde i stället för
att individualisera problemen försöka hitta nya former
att organisera undervisningen så att den möter olika
elevgruppers behov.
Jag tror inte på det som Ola Ström och många
andra säger, att nivåerna är för högt satta i kärnämne-
na. Jag tror inte heller att det råder brist på begåvning
hos eleverna. Inte heller tror jag att man kan gå vidare
till en kvalificerad utbildning utan att ha en viss kun-
skapsnivå. Allting tyder nämligen på att en kvalifice-
rad yrkesutbildning kräver minst lika svåra och
komplicerade tankeoperationer som när man tillägnar
sig ett teoretiskt material.
Till slut vill jag tala om musik, som är Sveriges
tredje största exportindustri. Svensk musiklivs höga
kvalitet är en följd av bredden i musikskolan. Väns-
terpartiet vill nu utvidga stödet till barns och ungdo-
mars konstnärliga skapande genom att utveckla de
kommunala musikskolorna till kommunala kultursko-
lor. Ju fler kulturella uttrycksformer en individ be-
härskar, desto mer nyanserad blir hans eller hennes
uttrycksförmåga och desto större möjligheter har han
eller hon att kommunicera med sin omgivning. Vi i
Vänsterpartiet vill att kulturskolan som skolform skall
finnas med i skollagen, och att kulturskolan skall vara
avgiftsfri. Vi tror också att kulturskolorna skulle kun-
na vitalisera kulturlivet i kommunerna och vara ett
centrum för lärande och skapande.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 1 och 22 och reservation 10 under mom. 18 i
UbU10, samt till reservation 7 under mom. 15 och 16
i UbU11.