Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Skolfrågor

ANDREAS CARLGREN (c), 1998-03-18 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Med den framtid som Sverige kom-

mer att gå till mötes duger ingenting mindre än att vi

utvecklar en skola i världsklass för de barn och ung-

domar som växer upp i vårt land. Många har ju fått

känna av de förändringar som har varit under senare

år när Sverige gått igenom en svår ekonomisk kris.

Många människor i vårt land har gjort stora uppoff-

ringar för att detta skall vara möjligt. Nu måste svens-

ka folket också få känna att man inte har ställt upp på

de här uppoffringarna förgäves, utan dessa måste

också leda till att det blir mera pengar för skolan.

Kvaliteten i skola, vård och omsorg måste höjas.

Det behövs en ny syn på lärande i svenska skolor och

en ny humanism i vård och omsorg. Behoven är stora

och kommer att bli större. Därför vill vi i Centerpar-

tiet satsa ytterligare 4 miljarder kronor på skolan,

vården och omsorgen redan 1999. Det är viktigt att

kommunerna ser till att en stor del av dessa pengar

används för att höja kvaliteten i våra skolor. Vi har ju

redan tidigare varit med om att ge beskedet att kom-

munerna får mera pengar såväl 1997 som 1998 och

1999. Vårt besked innebär också att vi i vårbudgeten

lägger undan pengar för ytterligare en satsning 1999.

Det blir en nivåhöjning på sammanlagt 8 miljarder

kronor till skola, vård och omsorg det året.

Vi ser nu att tusentals elever går ut skolan utan att

kunna läsa och skriva. Samtidigt ökar kraven på kun-

skap i samhället. Samhället måste satsa mera på sko-

lan, inte mindre. Men det skall ske i ett läge där vi har

råd med det, där vi inte längre lånar pengarna utan där

vi kan se till att allt är finansierat med en ansvarsfull

ekonomisk politik. I ett sådant läge är det hög tid att

riksdagens partier går från ord till handling, att vi

vågar prioritera skolan, vården och omsorgen när

pengarna skall fördelas. Vi menar att det inte går att

dra denna fråga i långbänk.

Viktigast är inte en debatt om vi skall ha riksdags-

sammanträde i sommar eller inte, utan det viktiga är

att skolan och vården verkligen får mera pengar som

märks i den verksamhet som vi som medborgare runt

om i landet möter vare sig det gäller våra barn i sko-

lan eller det gäller våra gamla i vården och omsorgen.

Därför kommer vi i Centerpartiet att föreslå mera

pengar redan nu i april i vårt alternativ till vårbudge-

ten. Med samma fördelning som tidigare innebär det

2,8 miljarder kronor till kommunerna och

1,2 miljarder kronor till landstingen.

Centerpartiet är det enda partiet som orkat med

saneringen av statens finanser hela vägen, från start

till mål. Nu syns resultatet av det arbetet. Sverige går

bättre än vi tidigare vågat tro. Därför finns det äntli-

gen ett ekonomiskt utrymme för att prioritera det som

vi politiskt tycker är viktigt. Vi i Centerpartiet priori-

terar satsningar som svarar mot de växande behoven i

skolan, vården och omsorgen.

Det är också ett viktigt besked att för oss går mera

pengar till skolan före stora ofinansierade skatte-

sänkningar eller olika sorters höjda bidrag. När vi nu

har gjort de här uppoffringarna tror vi att det är detta

som människor tycker är viktigast. Om vi menar all-

var med talet om att vi skall ha en skola i världsklass

behöver vi göra de satsningarna men, som sagt, med

pengar som vi har och som svenska folket har tjänat

ihop - inte med pengar som vi lånar! Jag tror att det

också är ett sätt att visa att vi menar allvar med vårt

tal om att vi nu måste uppvärdera läraryrket i vårt

land.

Det är orimligt att gång på gång möta lärare som

har hand om våra barn i skolan under en så avgörande

tid i barnens liv och som säger: Jag vill egentligen

inte fortsätta i skolan med det här yrket. Vad skall det

vara för inspiration för lärarna att arbeta och vad skall

det vara för inspiration för våra barn som går i skolan

om man som lärare inte känner att man arbetar inom

ett av samhällets absolut viktigaste yrken? Därför

måste uppvärderingen också märkas i lönekuverten.

För att detta skall kunna märkas i lönekuverten måste

det finnas mera pengar i kommunerna. Detta räcker

dock inte. Det gäller också att öppna nya karriärtjäns-

ter för lärare och att se till att man kan förena det här

med t.ex. intressanta forskningsuppgifter, liksom att

det finns möjligheter att specialisera sig i sitt yrke och

skaffa sig en ordentlig vidareutbildning.

För att få en skola i världsklass måste vi också se

till att det finns läroböcker till våra barn. När jag är

ute på besök brukar jag fråga: Vet ni hur mycket som

egentligen satsas på läroböcker i barnens skola? De

flesta tror inte att det är sant när jag säger att det bara

handlar om 500 kr om året som satsas på läroböcker

per elev i den svenska skolan. Jag har frågat min son

vad en årsprenumeration på Kalle Anka kostar. Den

är dyrare jämfört med vad vi per år satsar på läro-

böcker för våra barns skola. Det är klart att vi inte kan

skapa en skola i världsklass om vi prioriterar läro-

böcker lägre än Kalle Anka-prenumerationer till våra

barn.

Dessutom måste föräldrar och elever tidigare få

information om hur det ligger till med kunskaperna.

Vi tycker att det viktigaste är utvecklingssamtalet med

föräldrarna men det måste också finnas en ordentlig

skriftlig information när man haft samtalen. Det måste

finnas nationella prov som genomförs för alla elever i

skolan så att man också vet hur man ligger till jämfört

med de mål som gäller för hela landet. Man måste

kunna få betyg i tid så att det fortfarande går att rätta

till sina resultat, inte så sent under skoltiden att det är

kört och man inte längre kan göra någonting om man

märker att man är på väg att misslyckas. Därför tycker

vi att det nuvarande betygsystemet, som är bra, skall

kompletteras med betygsättning tidigare än i dag och

med fler betygssteg.

Vidare tycker vi att det är på tiden att staten ställer

tydligare krav på kommunerna. Vi är de främsta för-

kämparna för decentralisering och lokala beslut men

vi tycker att staten skall ställa tydligare krav på kom-

munerna för vad som måste uppnås. Det skall vara ett

tydligt åtagande att grundskolan inte är avslutad förr-

än eleverna har fått godkänt. Riktmärket skall vara tio

års grundskola med start vid sex års ålder men med

möjlighet att både börja och sluta senare eller tidiga-

re, beroende på vad som passar det enskilda barnet

bäst. Vi skall ha en skola som är till för barnen; det är

inte barnen som är till för skolan.

Vi vill också att det skall vara möjligt att jämföra

olika kommuner med varandra. Om kommuner miss-

lyckas med att uppnå målen och om skolan inte priori-

teras när kommunen satsar pengar måste det vara

möjligt för väljarna att tydligt se det vid jämförelser

mellan kommunerna så att de kan dra sina slutsatser

och välja andra politiker i samband med de allmänna

valen om de tycker att det behövs andra satsningar på

skolan.

På samma sätt måste ansvaret vara tydligt för våra

skolledningar. Jag har sett skolledningar tvingas avgå

därför att de inte har följt budgeten. Däremot har jag

inte sett någon skolledning tvingas avgå därför att

man inte har lyckats uppnå målet för att eleverna skall

bli godkända. Jag tycker att det skall vara en själv-

klarhet att det ansvaret är tydligt fastlagt för den en-

skilda skolledningen, samtidigt som det i idealfallet

skall finnas avtal mellan kommun och skolledning

som visar att skolan verkligen har möjligheter.

Det behövs också förändringar i gymnasieskolan.

Vi måste få en skola som verkligen tar vara på olika

begåvningar. I många fall lär sig elever på olika sätt.

Det praktiska sättet att lära sig måste uppvärderas.

Det är därför som vi i Centerpartiet har gått i spetsen

för en lärlingsutbildning i den svenska gymnasiesko-

lan, något som nu är på väg att införas. Men låt inte

det bli ett sätt att återigen skikta chanserna i det

svenska samhället! Den som har det praktiska sättet

att lära sig skall inte få sämre chanser i det framtida

livet i kunskapssamhället.

Därför tycker vi att det är mycket viktigt att alla

som genomgår gymnasieskolan, också de som går i

lärlingsutbildning, skall få högskolebehörighet. Det är

ett sätt att skapa jämlikhet, men man skall inte tro att

det betyder att alla skall vara lika. Tvärtom skall man

inse att likvärdighetens förutsättning ofta är just olik-

het.

Vi menar också att gymnasieskolan skall utvecklas

genom en gymnasieexamen och genom att vi minskar

antalet kärnämnen i gymnasieskolan, så att det blir

bättre förutsättningar för elever att lära sig, dock utan

att avkall görs på målet en gymnasieskola som ger

alla ungdomar i Sverige chansen att gå vidare med en

högre utbildning senare i livet, utan att behöva göra

den uppoffring som det innebär att gå på komvux och

få svårigheter att klara sig ekonomiskt.

Jag tror att vi på detta sätt kan skapa en skola i

världsklass.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 9 vid

betänkande 11 och till reservation 5 under mom. 10 i

betänkande 10. Centerpartiet står självfallet bakom

allt det som vi har reserverat oss för i utskottet, men

vi tycker att det är bra att genom få voteringar spara

kammarens tid.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ANDREAS CARLGREN (c): Skolfrågor (1998-03-18) — PRESS0