Fru talman! Detta är struntprat. Vad det handlar
om för att vi skall klara skola, vård och omsorg är att
vi måste ha fler skattebetalare i det här landet. Det är
vad det handlar om. Om man krymper antalet anställ-
da får vi ännu svårare att klara av ekonomin och där-
med att se till att vi har en bra skola, vård och om-
sorg. Det tror jag faktiskt att Nils-Erik Söderqvist
också begriper.
När det gäller betygen står det i vår reservation 4
följande: Betyg bör ges tidigare än i dag, och antal
betygssteg bör bli fler. Exakt så säger vi. Vi tycker
nämligen att det är upp till skolorna själva att som sin
profil ge betyg tidigare. Det skall inte vi lägga oss i.
Visst är utvecklingssamtal och sådana saker vikti-
ga. Jag tycker att man skall jobba mer i skolan med att
ha kontakt mellan lärare och hem. Men det ena behö-
ver inte utesluta det andra. Betygen som pedagogiskt
verktyg och utvecklingssamtalen är en del i kontakten
mellan skola och hem.
Det är också viktigt, fru talman, att vi har en gym-
nasieskola som är mer flexibel än vad dagens skola är.
Om man skall klara av den flexibiliteten innebär det
att vi behöver ha en bättre samverkan mellan exem-
pelvis skola och arbetsliv än vi har i dag. Vi måste ha
mer av arbetsplatsförlagd utbildning. Vi måste ha mer
av modern lärlingsutbildning osv., så att man tar till
vara de olika kompetenser som finns.
Problemet med socialdemokratisk skolpolitik
tycker jag faktiskt kan beskrivas ganska kortfattat,
den begravs i utredningar inom departementet. Där
finns en mängd olika arbetsgrupper. Det som kommer
ut av detta är ingenting. Man hänskjuter allting till
framtiden. Hela Nils-Erik Söderqvists anförande
handlade om det: Vi har en utredning om detta, och vi
har en utredning om det. Men vad hjälper det skolan,
när det inte kommer några förslag. När kommer för-
slagen, Nils-Erik Söderqvist?