Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till
Centerpartiet och Andreas Carlgren och kommentera
den inledning som han hade i sitt anförande när det
gällde att presentera de 4 miljarder som man nu vill
satsa på vård och skola. Jag kan bara säga: Välkom-
men upp på vagnen, Centerpartiet!
Jag vill också konstatera att om man vill ta åt sig
äran av den sanering som har genomförts får man
också vara beredd att ta åt sig kritik för att det har lett
till vissa konsekvenser. De nedskärningar och den
nedrustning som vi ser på skolans och vårdens områ-
den har alltså också Centerpartiet det fulla ansvaret
för. Men kom med och försök hjälpa till att ge mer
pengar till de här områdena! Det är bra!
På punkt efter punkt i de betänkanden om gymna-
sieskolor och grundskola hänvisar utskottsmajoriteten
till det beredningsarbete som pågår i Utbildningsde-
partementet. Utan att direkt uttrycka någon egen åsikt
avstyrker man motionerna. Det är svårt att få en kon-
struktiv debatt. Jag vill ändå ta upp några principiellt
viktiga frågor, som jag gärna skulle vilja höra framför
allt Socialdemokraternas inställning till.
Vi vet, som en del redan har varit inne på, att
många gymnasieelever i dag har svårigheter att tilläg-
na sig undervisningen och uppnå de fastlagda målen
på den tid som står till buds. Orsakerna kan finnas
både i och utanför skolan. Att de kommer med otill-
räckliga kunskaper från grundskolan kan vara en
orsak. Jag skall återkomma till det. Allmän studi-
etrötthet och dålig motivation kan vara en annan. En
social situation som gör att det är svårt att koncentrera
sig på studier är en tredje orsak. Gymnasiet skall
självfallet försöka möta och tillgodose alla dessa
elevers olika behov så att de kan klara målen, men
frågan är om det är möjligt att göra det på samma tid
för alla.
Vi har föreslagit att de mest omfattande kärnäm-
nena skall indelas i etapper, där eleverna kan läsa
kurser med olika ambitionsnivå och i olika takt, i
första hand inom de omfattande ämnena svenska,
engelska och matematik. Möjligheten skall hela tiden
finnas att komplettera eller läsa in en högre etapp. Vi
tror att ett sådant system snarare skulle höja än sänka
kvaliteten, eftersom fler elever skulle känna sig moti-
verade av att kraven känns meningsfulla och möjliga
att uppnå även för dem.
Att alla elever under precis samma tidsrymd skall
klara att uppnå högskolebehörighet i kärnämnena är
ingenting annat än en ren verklighetsflykt. För att
ytterligare förbättra möjligheterna för fler elever som
behöver längre tid på sig för att uppnå målen tycker vi
att det utan krångel skall vara möjligt att fullfölja
studierna inom gymnasieskolan t.o.m. 25 års ålder. Då
blir det t.ex. möjligt att göra ett uppehåll i studierna,
för att sedan komma tillbaka med högre motivation
och större livserfarenhet i bagaget. Mer blandade
åldersgrupper skulle dessutom säkert vara positivt i
sig.
Kan vi förvänta oss några förändringar i den här
riktningen i gymnasiepropositionen?
En annan viktig fråga är vilka ämnen som skall va-
ra kärnämnen och hur många de skall vara. Regering-
en håller på att utreda konsekvenserna av att minska
antalet från åtta till sex. Andra partier vill gå längre
och minska antalet mer radikalt.
Vi kristdemokrater anser att det ligger ett värde i att
den bas som alla elever får har en viss bredd. De
ämnen som har ett särskilt ansvar när det gäller att
befästa kunskapen om våra kulturella och historiska
rötter är det särskilt viktigt att värna om i vår tid. Det
talar vi om i många andra sammanhang. Det finns en
stor vilsenhet bland våra ungdomar i dag när det gäl-
ler normer och värderingar, och intresset för existen-
tiella frågor är stort. Någonstans behöver ungdomarna
få bearbeta dessa frågor. Någonstans behöver ungdo-
marna få bearbeta dessa frågor.
I ett samhälle som vårt, med inslag från så många
olika kulturer, är det särskilt viktigt att känna sig
förtrogen med både sitt eget och andra kulturers kul-
turarv. Det skapar en grund för förståelse mellan olika
kulturer, och det är det bästa sättet att motverka främ-
lingsfientlighet och rasism.
Men utan kunskap, förståelse för och trygghet i
sitt eget kulturarv skapas i stället en osäkerhet och en
rädsla för påverkan från andra kulturer som blir en
grogrund för intolerans och som kan leda till en ännu
större segregation. Därför måste det finnas ett natur-
ligt forum för diskussion kring livsfrågor, kulturarv,
identitet och andra frågor för alla elever i gymnasie-
skolan, även om dessa frågor självfallet också kan tas
upp i många andra sammanhang. Religionsämnet har
varit och är det naturliga forumet. Därför anser vi att
det är nödvändigt att det får finnas kvar som kärnäm-
ne på gymnasiet.
Det är inte första gången som vi tvingas ta strid
för religionsämnet. Ända sedan 60-talet har socialde-
mokraterna målmedvetet arbetat för att minska eller
helt avskaffa ämnet på gymnasiet. Men vi ger oss inte
så lätt, även om vi den här gången ännu så länge tycks
stå ensamma i försvaret för detta ämne här i riksda-
gen. Det är dags att ge besked till elever, föräldrar och
lärare om att det är viktigt att behålla religionsämnet
med det innehåll som jag har beskrivit som självstän-
digt kärnämne med egen identitet i gymnasieskolan.
Fru talman! Gemensamt för grundskolan och
gymnasieskolan är att lärarsituationen på några års
sikt är alarmerande. Samtidigt som många lärare
kommer att avgå med pension hoppar många unga
lärare av antingen redan under utbildningstiden eller
efter en kort tids tjänstgöring. Den trenden måste
vändas.
Lärarna är en av de yrkesgrupper som påverkar
samhällsutvecklingen allra mest. Genom sitt sätt att
vara, men också genom sina kunskaper och sin peda-
gogiska färdighet, formar läraren nya generationers
syn på sig själva och på omvärlden. Vilket ansvar,
och vilken utmaning! Bara det bästa är gott nog. Där-
för är Lärarutbildningskommitténs arbete ett av de
viktigaste som pågår i utredningssektorn just nu, anser
jag.
Högre status kan visa sig i lönekuvertet. Det är en
viktig del. Men moraliskt stöd och förståelse är också
viktigt för de lärare som just nu är verksamma. En
bättre uppmärksamhet och uppbackning från det om-
givande samhället för det viktiga och stimulerande
men ofta mycket slitsamma jobb en lärare har borde
vi som politiker, men också föräldrar och andra, bidra
med redan innan andra viktiga förändringar kan
komma till stånd.
Grundskolan är basen för hela utbildningsväsen-
det. Om kvaliteten brister där får det följdverkningar
hela vägen upp. I dag lämnar ca 20 000 elever varje
år grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att
klara ett nationellt gymnasieprogram och, vad värre
är, utan tillräckliga kunskaper för att klara sig till-
fredsställande i samhället. Fr.o.m. denna termins slut
kommer det att framträda med ännu större tydlighet,
eftersom betygssystemet med betyget icke godkänd
träder i kraft nu.
Vi kristdemokrater har synpunkter både på be-
tygssystemets utformning och på hur möjligheterna
för alla elever att uppnå godkändnivån skall förbätt-
ras.
När kravet på att godkändnivån skulle uppnås i
svenska, engelska och matematik för att man skulle få
tillträde till ett nationellt program i gymnasiet infördes
1994 beslutades samtidigt om ett slags karenstid på
fyra år. Under den tiden skulle betygskriterier hinna
preciseras på alla nivåer i betygssystemet. Obligato-
riska nationella prov som skulle hjälpa lärarna att
stämma av elevernas kunskaper skulle införas. Skrift-
ligt dokumenterade utvecklingssamtal med planer
som kunde stämmas av av elever, lärare och föräldrar
tillsammans skulle hinna genomföras under denna
period, allt för att underlätta för så många som möjligt
- helst alla elever - att minst uppnå godkänd nivå i
svenska, engelska och matematik till årskurs 9.
Vad hände? Jo, den nya regeringen förändrade
betygssystemet så att det nu bara har tre steg - en
motivationssänkande faktor i sig. De nationella pro-
ven blev frivilliga utom i årskurs 9, där de är obliga-
toriska för första gången i år. Men på vårterminen i
9:an är det svårt att hinna täppa till de kunskapsluckor
som provet eventuellt visar att man har. Utvecklings-
samtalen behöver inte heller vara skriftliga, vilket
försvårar uppföljning och utvärdering från gång till
gång.
Viktiga avstämningsstationer förändrades alltså
eller togs bort, samtidigt som beslutet om godkänd-
kravet ligger kvar. Det har nu i stället lett till en dis-
kussion om man skall frångå behörighetskraven för
elever med särskilda skäl, eftersom så många befaras
inte klara dem.
Att verkligheten inte förändras, utan att det fak-
tiskt krävs vissa grundkunskaper för att man skall
klara gymnasiet, borde vara det som är avgörande i
denna diskussion. Men på kort sikt är detta ingen
enkel fråga. Regeringens politik har bidragit till att
många ungdomar befinner sig i en mycket prekär
situation inför denna sommar - alltså inom ett par
månader - och inför hösten. Vad skall hända med
dem som nu ställs utanför gymnasiet och knappast har
stora chanser på arbetsmarknaden heller? Jag vill
gärna höra ett lugnande besked, om det finns något
sådant, från socialdemokraterna.
Jag slutar med att yrka bifall till reservation 5, un-
der mom. 3, i betänkande 10 och reservation 6, under
mom. 10, i betänkande 11.