Fru talman! Jag hoppas att elever tidigare har
kunnat och i dag kan välja efter intresse. Jag gjorde
det definitivt, kan jag försäkra. Vad skulle det ha varit
för vits med att jag i stället hade blivit fysiker? Skulle
det möjligen ha gett mig en högre status än vad jag
har fått genom att ägna en stor del av mitt liv åt att
undervisa ganska unga elever? För mig finns det ing-
en statusskillnad i det här sammanhanget. Jag hade
som sagt dessutom möjligheten - och den skall hela
tiden finnas - att också läsa in det som krävdes för
mina studier, t.ex. när det gällde fysik och matematik.
Det jag tycker är poängen är att allt inte skall be-
höva ske på tre år, för det klarar inte alla. Vi måste ha
ett mycket mer flexibelt system, t.ex. ett sådant som vi
föreslår med en 25-årsgräns. Man skall kunna göra ett
uppehåll och sedan komma igen utan att behöva söka
studiebidrag, dvs. ha möjlighet att genomföra sina
gymnasiestudier fram till 25 års ålder. Den typen av
flexibla system tror jag skulle kunna lösa en hel del
problem. Jag tror också att väldigt många fler än de
som i dag klarar att uppnå behörighetsgränsen på så
sätt skulle kunna göra det. Men alla klarar det inte på
tre år.