Fru talman! Konstitutionsutskottets granskning -
konstitutionellt värn eller politiskt redskap? Det är
titeln på en intressant uppsats som lades fram 1998
vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala uni-
versitet. Författaren heter Lars Davidsson.
I mitt inledningsanförande vill jag ta upp hans
synpunkter på de senaste årens KU-granskningar
innan jag översiktligt kommer in på några av de frå-
gor som är föremål för årets granskning.
Författaren har studerat olika aspekter på KU:s
granskning under 20 år med början riksmötet 1975/76
och fram t.o.m. riksmötet 1995/96. Hans syfte har
varit att försöka klarlägga om granskningen främst
varit konstitutionell och juridisk eller politisk till sin
natur.
KU:s granskning består ju av två delar. Det hand-
lar dels om initiativet till granskningen, dels om ge-
nomförandet av granskningen. De här båda kompo-
nenterna behandlar han var för sig, eftersom det i
realiteten rör sig om två skilda fenomen. Det gäller
dels riksdagsledamöternas benägenhet att använda
anmälningsförfarandet för politiska syften, dels ut-
skottsledamöternas benägenhet att lägga politiska
aspekter på granskningen av konstitutionaliteten i
agerandet hos dem som är föremål för granskningen.
Anmälningarna till KU får ju ofta uppmärksamhet
i massmedierna. Det här avspeglas ofta i att anmäl-
ningarna är knutna till dagspolitiska händelser. Så är
det också i samband med årets granskningar.
Anmälningarna lämnas in under hela riksdagsåret
och är alltså knutna till det ärende de berör, men
granskningens resultat presenteras bara en gång om
året. Författaren menar att detta medför att anmäl-
ningarna är tacksamma politiska instrument - det
kostar ju ingenting att lämna i en anmälan. Det ger
publicitet för anmälaren och negativ publicitet för den
anmälda. Resultatet, i de fall det inte visar sig över-
ensstämma med anmälarens anklagelser, riskerar inte
heller att få lika stort genomslag som anmälan får,
eftersom resultatet publiceras långt efter det att ären-
det har förlorat sin koppling till dagspolitiken.
Av uppsatsen framgår också att effektiviteten i
anmälningarna är mycket låg, dvs. det är ovanligt att
ett ärende leder till kritik mot den som granskas. Det
kan ju med andra ord verka tämligen improduktivt att
använda anmälningarna med tanke på att de ska leda
till kritik som skadar statsrådet eller regeringen poli-
tiskt.
Andelen eniga frianden under den studerade peri-
oden var i förhållande till den totala ärendemängden
hög, och så är det ju också i år.
Men jag tycker att det är intressant att författaren
också konstaterar att trots de ymnigt förekommande
politiska anmälningarna bemödar sig anmälaren i den
övervägande delen av fallen att försöka göra någon
form av konstitutionell koppling.
När det sedan gäller den andra delen av gransk-
ningen - den som handlar om genomförandet, dvs.
den uppgift som vi KU-ledamöter har - drar författa-
ren, utifrån data i sin studie, den slutsatsen att KU:s
granskning av statsrådens tjänsteutövning kan klassi-
ficeras som i huvudsak konstitutionell snarare än
politisk.
Det största måttet på om granskningen varit opo-
litisk och konstitutionellt inriktad har varit graden av
enighet i utskottets granskningsbetänkanden, menar
författaren. Resonemanget bakom detta är att så snart
en part vill blanda in politiska överväganden i betän-
kandet kommer enigheten att försvinna, eftersom
utskottet är parlamentariskt sammansatt och således
består av en samling politiska motståndare. Men till
detta kan ju komma fall där utskottets ledamöter gjort
en konstitutionell bedömning av ärendet och kommit
till olika slutsatser.
Sammanfattningsvis menar författaren att KU ut-
för en i huvudsak opolitisk granskning. Han ger alltså
utskottet ett gott G eller kanske t.o.m. ett VG.
Han ifrågasätter om enigheten skulle bli radikalt
större om utskottets uppgifter skulle övertas av juris-
ter. Det är ju någonting som har framförts vid olika
tillfällen.
Fru talman! Den här uppsatsen gör enligt min me-
ning en bra analys och beskrivning av KU:s gransk-
ning under en viktig tioårsperiod med regeringar av
olika politiska kulörer. Det är skälet till att jag inför
den fortsatta granskningsdebatten i dag vill rapportera
om studiens slutsatser till mina kolleger i riksdagen.
Fru talman! Förra årets granskningsdebatt kom ju
mest att handla om det ärende som rörde regeringens
agerande vid Europadomstolens prövning av målet
mellan Torgny Gustafsson och svenska staten. Vi var
många ledamöter som med rätta var upprörda över
det sätt som ärendet har hanterats av facket och rege-
ringen. Den granskningsdebatt vi håller i dag kan
tyvärr inte omfatta det som blir årets största och svå-
raste granskningsuppgift, nämligen den som handlar
om statsministerns Sydafrikasatsning.
Men det finns ändå andra stora frågor att behandla
i dag. Jag vill först peka på Telia-Telenor-affären, där
Folkpartiledaren Lars Lejonborg står som anmälare.
Den här frågan har föranlett en lång och intensiv
debatt i utskottet där meningarna går mycket tydligt
isär mellan de borgerliga å ena sidan och s, v och mp
å andra sidan. Vi från den borgerliga kanten anser att
Björn Rosengren inte har uppfyllt sitt ansvar som
statsråd och chef för Näringsdepartementet när det
gäller att vårda aktieägaravtalet. Han förtjänar därför
kritik för sitt sätt att sköta, eller snarare att inte sköta
Telia-Telenor-affären. Jag kommer att utveckla det
närmare när den frågan kommer upp.
Folkpartiet delar en reservation med moderaterna
när det gäller kulturminister Marita Ulvskogs hand-
läggning av frågan om subventioner för digitalavko-
dare. Frågan gäller om statliga medel används på ett
sätt som står i strid med KU:s tidigare uttalande om
detta.
Jag vill också nämna den borgerliga reservationen
rörande regeringens skyldighet att överlägga med
Utrikesnämnden. Statsministerns och utrikesminis-
terns sätt att helt nonchalera, ja inte ens tänka på
kontakterna med ledamöterna i Utrikesnämnden eller
ens partiledarna i den här viktiga frågan om EU:s
bojkott av Österrike är verkligen upprörande.
Jag utvecklar senare i debatten min kritik i de här
frågorna. Jag står naturligtvis bakom samtliga Folk-
partireservationer, men nöjer mig med att yrka på
godkännande av anmälan i reservationerna 1 och 4.
I detta anförande instämde Åke Sandström (c).