Herr talman! Jag får väl tolka det så att Barbro
Hietala Nordlund inte egentligen menar att det är ett
försvar. Det skulle vara en förklaring, detta att säga
att man uppfattar ett uttalande eller en åtgärd som
något okontroversiellt i ett inrikespolitiskt perspektiv.
Men när vi nu granskar om regeringsformens krav har
efterlevts är det ju inte förklaringar vi är ute efter utan
försvar. Är detta ett rimligt skäl att inte följa rege-
ringsformen? Det är det alltså inte, det är vi tydligen
överens om.
I fråga om brådskan fanns det goda möjligheter,
redan från torsdagen vill jag hävda men i varje fall
under söndagen enligt vad både utrikesministern och
statsministern sade, att ta kontakter. Men de tänkte
inte på det. Det sades rent ut. Jag citerade nyss vad
Anna Lindh svarade på min fråga i utfrågningen.
Frågan är: Kan verkligen Barbro Hietala Nord-
lund mena att det är ett tillräckligt försvar att säg att
man inte tänkte på det? Kan det vara ett skäl att inte
följa de krav, de mycket viktiga krav, om regeringens
kontakt med riksdagen via Utrikesnämnden som
faktiskt formuleras i vår grundlag regeringsformen?
Är det ändå inte så att om det inte vore statsmi-
nistern som var inblandad här skulle det finnas goda
möjligheter att rikta även en formell kritik - och det
från hela utskottets sida?