Fru talman! Vi bör hyfsa debatten något. Det var
inte någon företrädare för regeringen som sade att
man inte tänkte på saken. Det var en tjänsteman i
Regeringskansliet som tog som självkritik att man
borde ha påpekat detta för regeringen, men faktiskt
inte tänkte på det.
Varför gjorde man inte det? Jo, därför att man
upplevde att det var väldigt knappt om tid och att
Sverige snabbt måste positionera sig till ett förslag
från Portugals statsminister. Man skulle kunna bli det
enda EU-land, förutom Österrike, som inte var med
på vagnen. Denna politiska bedömning fick ske
snabbt och ett uttalande göras fort utan att man hann
med detta.
Detta är en situation som vi måste problematisera
och som vi inte behöver vulgarisera.
Jag reagerar mot talet om arrogans. Det finns sä-
kert maktfullkomlighet både här och där i maktens
korridorer var de än finns. Det ska vi naturligtvis
granska. Men det är så lättköpt. Man målar upp en
bild av den nuvarande regeringen, nämligen att den
skulle präglas av att vara sig själv nog och vara arro-
gant, och stryker den bilden medhårs.
Om vi läser vårt betänkande och reservationerna
finns det inget belägg för något så starkt omdöme.
Det är viktigt att konstatera.